Rein Rannap och Maarja-Liis Ilus

Vid firandet av Estlands nationaldag i Stockholm i februari i år framträdde de kända musikerna Rein Rannap och Maarja-Liis Ilus från Estland. Programmet bestod av sånger av Rein Rannap med tonsättaren vid pianot, Maarja-Liis Ilus som sångsolist och medverkade gjorde även Stockholms Estniska Kör och Damkör under ledning av Jaan Seim. Efter konserten hade Rahvuslik Kontakt möjlighet att samtala med Rein Rannap och Maarja-Liis Ilus.

Intervju med Rein Rannap

Hur började det hela? Vad förde dig in i musiken? Hur har du studerat musik och sång?

Som oftast började allt hemma. Mamma och även morfar var violinister, pappa musikpedagog (studerade dirigering och komposition). Under hela min barndom var jag omgiven av musik och musiker. I början bodde vi i en gemensam lägenhet där man hade placerat tre familjer, alla musiker, i en lyxig läkarvåning från den estniska självständighetstiden. Alltid var det någon som sjöng, övade eller komponerade. Vi hade ett piano hemma som jag ville spela på redan som liten. I början hittade jag förstås bara på. Sedan blev det pianostudier i musikskolan för barn och därefter på Musikgymnasiet. Som kompositör var jag länge autodidakt. Mina stycken från barndomen fick jag i början hjälp av föräldrarna att teckna ner, men som femåring kunde jag redan skriva noter. Sång har jag aldrig studerat.

Valet mellan klassisk musik och rock-/popmusik?

Jag har aldrig känt något behov av att välja mellan klassisk musik och pop. I min popmusik framskymtar alltid min bakgrund och kunskaper som klassisk tonsättare och i mina klassiska verk återfinns säkert stora influenser av s k rannap-rock.

Förhållandet mellan artist/interpret och tonsättare? Vilket är du mest eller är du lika mycket av båda?

Även på den frågan svarar jag likadant. Självklart har det varit mer av det ena eller det andra under vissa perioder. Under studietiden i Tallinn och senare i Moskva låg fokus på pianospelet och pianokarriären. Samtidigt skrev jag just under den tiden större delen av de av mina sånger som är populära än idag. Under de senaste årtiondena har jag koncentrerat mig mer på att komponera och även som pianist spelar jag bara mina egna stycken och bearbetningar.

Några milstolpar och höjdpunkter i din karriär? Ruja? Andra grupper? Konserter, skivor, samarbeten?

Det är faktiskt lättare att svara på den frågan nu när jag har lite distans. Först under senare år har jag förstått att sångerna från tiden med Ruja-gruppen och möjligheten att sprida dem bland dåtidens publik har varit en viktig del av min musikerkarriär. Även min tidigare solopianistkarriär, som gav mig chansen att spela på många stora scener, visserligen i dåtidens stängda värld där jag levde, ser jag som mycket viktiga.

Från min verksamhet under senare år framstår rockoperan Den nedriges ö som mycket viktig, men även flera andra verk för olika klassiska instrument och konstellationer.

Samtidigt känner jag, som Ingmar Bergman under sin senare period skrev i sin dagbok att ”karriären är fortfarande uppåtgående”. Jag har ständigt flera olika typer av projekt på gång och flera nya verk i olika stilar väntar på att bli skrivna.

Hur länge var du i Amerika? Vad gjorde du där och vad betydde det för dig som musiker?

Jag var åtta år i Amerika. Jag studerade komposition på magister- och doktorandnivå samtidigt som jag tillgodogjorde mig grundläggande sanningar om västvärlden som naturligtvis var helt skilda från vad jag som en person från Sovjetunionen hade fått höra. Jag vande mig t ex vid att marknadsföra mig själv, dvs sälja mig, något som jag i början blev klandrad för i det nya självständiga Estland….

Som musiker fick jag möjlighet att ta till mig allt som jag aldrig tidigare hade fått uppleva. Jag var en flitig besökare vid konserter och operaföreställningar av alla möjliga slag.

Vad eller vem inspirerar dig i musiken?

Först och främst blir jag inspirerad av en beställning eller av den person eller grupp för vilken jag ska skriva musik till, även av platsen för framförandet. Visionen om hur och var min musik kommer att klinga sätter igång flödet av musikaliska idéer.

Hur ser ditt dagliga liv som musiker ut? Förberedelser, konserter, framträdanden, kompositioner? Har du en egen studio e. l.?

Mitt dagliga liv är till mycket stor del uppbyggt kring musik. Jag har ett arbetsrum med en stor konsertflygel i min lägenhet. Där komponerar jag och övar varje dag. Eftersom jag har varit frilansande musiker hela mitt liv har jag alltid jobbat hemma. Jag vaknar ganska sent, tar god tid på mig och sätter igång med den aktiva verksamheten ungefär mitt på dagen. Sedan avslutar jag arbetet vid midnatt. Sen kvällstid är min bästa tid för koncentration.

Vid sidan av pianot har datorn varit min oskiljaktiga medarbetare i 30 år. Jag får mina idéer vid pianot, jag spelar in dem med telefonen och sedan bearbetar jag dem i datorn och på pianot. Naturligtvis växlar lugnare perioder med mer hektiska, men eftersom mina tankar ständigt upptas av musik, samtidigt som alltid någon deadline närmar sig, så har jag svårt att inlåta mig på rena vilodagar.

Jag har insett att den bästa vilan får jag genom att resa. Under det senaste decenniet har jag och min sambo åkt på flera långresor till Asien, Afrika, Sydamerika, Arabländerna mm. Den längsta resan varade i fyra månader. Att tillbringa och sysselsätta sig i minst en månad i en helt annan miljö för att förstå hur, när och vart man ska gå och röra sig, är ett mycket bra sätt att få bort tankarna från den vanliga dagliga verksamheten.

Ditt samarbete med Maarja-Liis har varat i över tjugo år. Hur har samarbetet utvecklats under åren? Vad gör det speciellt?

Ja, med Maarja har jag faktiskt framträtt i 23 år…. Maarja är en mycket musikalisk och glansfull artist. Mina skenbart enkla sånger är faktiskt inte så lätta att framföra. För det krävs goda vokala och tekniska kunskaper. Maarjas professionalism och förmåga att beröra publiken gör hennes framträdande speciellt. Hon har en förmåga att förvandla mina gamla visor och göra dem tidlösa vilket jag värderar mycket högt.

Vem samarbetar du mer med?

Jag har samarbetat med många olika typer av artister, även som interpret. Till exempel turnéerna med organisten Aare-Paul Lattik eller konserterna med Mihkel Mattisen då vi spelar fyrhändigt piano.

För några år sedan gjorde vi en platta med Ott Lepland – mina tidiga sånger i nutida dräkt.

Jag har och har haft olika samarbetsprojekt med såväl körer, solister som orkestrar. I maj i år kommer RAM (Nationella Manskören) att framföra ett självständigt program med mina sånger arrangerade för kör a cappella. Jag blev t o m inbjuden att spela med i en raplåt!

Dina kompositioner – vilken typ av musik skriver du? Skriver du på eget initiativ och/eller på beställning? Vad betyder texten för dig?

Oftast skriver jag färdigt ett stycke efter att ha fått en beställning. Med mina idéer är det annorlunda: Ibland föreslår jag själv att jag ska få en beställning på något som jag för tillfället vill skriva.

Samtidigt – de flesta sångerna tillkommer på basis av en text. Jag slår upp en poesibok och sätter igång och skriver musik till en dikt. Fantasin får flöda helt fritt och först efteråt analyserar jag om det jag gjorde var intressant.

Hur skulle du karakterisera din stil?

Stört-Rannap är en benämning som min sambo använder om mina många klassiska stycken.

Själv kallar jag det för ”Positiv musik”. Eller också välklingande post-modernism eller s k nutida klassisk musik.

Hur är livet i Estland för en musiker? Hur har det förändrats genom tiderna?

Livet för en musiker har absolut förändrats. Om begränsningen under sovjettiden för hur högt dina idéer kunde flyga utgjordes av ideologin, så nu handlar det om pengarna. Om du hade förmågan att krypa igenom ideologihålen var det möjligt att uppträda och göra inspelningar. Nu finns inte trycket från någon ideologi. Allt avgörs av finansieringen och av människorna som för tillfället har makt att avgöra över fördelningen av pengar.

Jag har själv arrangerat många av mina konsertturnéer och vet hur jag ska gå till väga, men småskaligheten i Estland – särskilt samtidigt som kostnaderna ökar – innebär att det är väldigt svårt att gå med någon vinst att tala om.

Har du framträtt utomlands och i så fall var?

Jag har framträtt i nästan alla länder i Europa och även i de flesta större städer i före detta Sovjetunionen, USA, Kanada och Kina. Några avlägsna länder där jag även spelat är Japan och Uruguay. Före coronan hade jag flera framgångsrika turnéer i Kina och senast vid EXPO i Dubai.

Vad tänkte du när du blev inbjuden att ge en konsert i Stockholm med din musik?

Jag tycker mycket om Stockholm och naturligtvis var jag glad när möjlighet uppstod att återigen besöka denna vackra stad och även framträda här. Och självklart skulle jag någon gång vilja presentera min pianomusik här. Vilka var dina intryck från firandet av Estlands nationaldag i Stockholm? Allt var väldigt väl ordnat och kändes hjärtligt. Jag var överraskad över att majoriteten av körsångarna var unga. Jag hade på något sätt föreställt mig att de flesta som sysslar med estnisk körmusik utanför Estland hör till den äldre generationen. Uppenbarligen var det en föreställning som jag hade fått efter att ha besökt andra Estniska Hus för länge sedan….

Vilka är dina planer under den närmaste tiden och längre fram?

För tillfället håller jag bara på att skriva musik. I augusti äger Tallinns Kammarmusikfestival rum där jag i år är residerande tonsättare. Jag har just avslutat ett verk och håller på med ett arrangemang för festivalen.

I höst blir det flera konserter i samband med mitt 70-årsjubileum. En av dessa äger rum i oktober under rubriken ”Min musik” och till den kommer jag strax att börja skriva ett spännande verk för körer och orkester. Det blir också en releasekonsert för en ny skiva och på sommaren har jag flera framträdanden med sångare. Lyckligtvis har jag tillräckligt att göra.

Intervju med Maarja-Liis Ilus

Hur började det hela? Vad förde dig in i musiken?

Jag började tidigt. Tre år gammal fick jag träffa sångläraren Ave Kumpas. I förskolan blev jag uppmärksammad för att jag vågade uppträda. Från treårsåldern har jag i stort sett ständigt stått på scen i t ex olika barnprogram i den estniska televisionen. En av dessa var kortfilmen Õnneseen (Lyckosten) från 1985 där jag spelade huvudrollen. Sedan har det bara fortsatt och det ena gav det andra. Jag vågar påstå att det inte har handlat om ett medvetet val från min sida, utan jag utvecklades tidigt genom att försöka och ibland göra misstag.

Har du studerat sång och/eller utbildat dig inom något annat område?

Jag har inte direkt studerat sång. Jag tog examen på klassisk piano i en musikskola för barn och jag har studerat vid Berklee College of Music i Boston. Jag fick ett stipendium och gick där i två terminer.

Jag har också en magistergrad i juridik. Det var tufft men jag kom till ett avslut. Familjen har alltid sagt att oväntade situationer kan uppstå. Man vet aldrig hur länge rösten håller eller vad som kan hända som gör att man inte längre vill stå på scen.

Vilka är milstolparna i din karriär? Eurovisionen?

Eurovisionen 1996 öppnade upp för många nya möjligheter. Första gången med Ivo (Linna, reds. anm.) var i Oslo och året därpå i Dublin.

Det minns vi allihop! Du var allas favorit.

För mig var det en tid av förändring i livet. Jag skrev kontrakt med Universal Music vilket ledde till många resor. Jag reste mycket i Sydamerika och Japan och gav ut flera skivor som gick mycket bra. I Asien sålde vi 250 000 ex. Det blev många framträdanden och intervjuer, nästan mer av de senare. Jag fick berätta samma sak från morgon till kväll. Vem jag är, varifrån jag kommer, vad jag har gjort. I Estland har det blivit mer djupgående intervjuer, vilket jag tycker om. I Estland har jag också haft möjlighet att framträda med de bästa musikerna och förhållandena kring och på scenen är mycket professionella. Jag tror faktiskt att mina erfarenheter från den internationella karriären och livet som jag levde i kappsäck under flera år gör att jag uppskattar det som jag har i Estland.

Jag har lärt mig att ju större saker man tar sig för med, desto mer måste man ge av sig själv. Jag fick veta lite om vad livet som internationell artist innebär, att det för med sig mycket stress och oväntade saker och att man får avstå mycket av familjen. Jag känner att alternativet med ett liv i Estland betyder att jag har tid för allt.

Ditt samarbete med Rein Rannap har pågått i över 20 år. Vad är det som gör det så speciellt?

Tillsammans med Rein uppstår en speciell energi som är svår att beskriva i ord. I början trodde jag att Rein var väldigt egensinnig och ville göra allt på sitt sätt, men i själva verket lyssnar han väldigt bra på sångaren. Vi tar fram de små nyanserna och vi andas på ett likartat sätt.

Det hördes igår.

Det finns mycket frihet och fria tempon i våra framträdanden samtidigt som vi jobbar tillsammans.

Hur började samarbetet? Var det Rein som tog kontakt?

Min farbror har skrivit flera av texterna till Reins sånger. Pappa sa till mig att lyssna på hans sånger och texter. Jag började spela in Reins sång Raagus sõnad (Nakna ord) och ringde honom och bad om hans välsignelse.

Det var första kontakten. Sedan satte det igång och vi blev snart inbjudna att framträda tillsammans. Rein är mycket grundlig. Han tänker alltid igenom allt. Han har scenkläderna klara innan jag ens har hunnit tänka på vad jag ska ha på mig. Som artist är han unik. I honom finns artistisk extravagans samtidigt som han har ett välutvecklat sinne för affärer. Han är inspirerande och grundlig. Ibland kan han driva en till vansinne och fördjupa sig i detaljer, men hellre det än ytlighet.

Vem samarbetar du mer med?

Allra mest med gitarristen Peeter Rebane som var sångare i gruppen Dagö. Då och då ger jag konserter med orkester, t ex i Vanemuine-teatern med musikalen Evita. Det var innan barnen kom och var ett långt och omfattande projekt. Vid jultid sjunger jag i olika konstellationer, t ex med Marko Matvere. För några år sedan jobbade jag med gruppen Noorkuu (Nymåne).

Hur väljer du repertoar? Vad betyder texten för dig?

Texten är mycket viktig för mig. Samarbetet med Rein har också lärt mig hur viktigt det är att text och melodi passar ihop. Rein har lyckats utomordentligt väl med det. För mig är det mycket viktigt att texten berör mig och jag har förstått att om den gör det så går min känsla över även på andra.

Sångerna som jag framför idag har jag haft på repertoaren länge, t ex Keelatud maa (Det förbjudna landet) från Eurovision. Jag skriver också själv sånger men inte särskilt mycket. Har även skrivit några texter men föredrar att sätta musik till redan färdiga dikter.

Vad skulle du kalla din musikaliska stil? Är det popmusik?

Jo, nog är det pop alltid.

Men jazz?

Rein har gjort en del åt jazzhållet men jag skulle ändå inte kalla mig för jazzsångerska. Det kanske har blivit några mindre jazzexperiment. Bandet som jag framträder mest med består av väldigt duktiga jazzmusiker som basisten Mihkel Mälgand och den unge toppianisten Joel Rasmus Remmel. Det vi framför är ändå i princip popmusik.

I september förra året samarbetade jag med Olav Ehala och då gjorde vi ett antal jazzlåtar såsom Blue Moon och annat som han hade på lager. Gamla låtar i ny och modern tappning. Väldigt häftigt och njutbart.

Hur ser ditt dagliga liv som musiker ut? Stiger du upp på morgonen och går till jobbet för att öva?

Jag håller nog mest på med sådant som man gör hemma.

Har du en studio?

Jag har ett piano hemma och en liten studiohörna där jag musicerar när barnen är i förskolan. Jag sjunger inte varje dag. Det behövs inte för att hålla rösten varm. Som hustru och mamma finns det andra saker varje dag som behöver skötas om.

När jag väntade mitt första barn tömde jag min kalender för ett år framåt. Tackade nej till allt. Jag insåg hur barnen skulle reagera vid stress. När tillvaron styrs av klockan hänger de fast vid en. Om jag hade bråttom iväg kände barnen det genast och jag frågade mig om det måste vara så. Det är bättre att kunna ta det lugnt.

Har du några förebilder eller favoriter i musiken eller sången?

Jag lyssnar på ganska mycket olika musik. Det beror på stämningsläget. Tidigare, när jag hade en lugn period, lyssnade jag mycket på Diana Krall. Jag tycker om hennes milda, lite jazzaktiga klang. John Major är ett annat namn. Jag tycker om piano och musik med riktiga instrument i gammaldags stil. Tänder inte riktigt på det nya.

I ärlighetens namn måste jag säga att jag inte konsumerar särskilt mycket musik. Som musiker känner jag ibland att jag blir trött av det och vill se till så att jag behåller sinnet fräscht.

Hur är livet för en musiker i Estland? Finns det tillräckligt med möjligheter att livnära sig som sångare?

Det är ju alldeles tydligt att marknaden i Estland är väldigt liten oavsett område. Det är helt enkelt ont om folk. Men de musiker som har något att säga, som gör sitt jobb och är disciplinerade, sjabblar inte heller bort sin karriär. Jag tror att det går att leva som musiker i Estland men självklart är det komplicerat. Några som ändå lyckas är Ivo Linna, Tanel Padar, Ott Lepland, Liisi Koikson. För unga nykomlingar är det naturligtvis svårt. Det är ont om konsertplatser. Utomlands kan man ge samma konsert på 30 olika ställen medan i Estland har du täckt allt med 7–8 konserter. Det tvingar en att vara aktiv och se till att man behåller sin nivå.

Hur är samhällsklimatet i Estland mot bakgrund av kriget i Ukraina? Har man en känsla av fara och rädsla?

Jag har inte den känslan i någon större utsträckning. Under coronan såg jag hur en handfull upprorsmakare inte ville höra talas om några restriktioner, vilket gjorde att en slags splittring uppstod här på samma sätt som i hela världen, men sedan såg jag hur allt vällde fram när restriktionerna togs bort. Alla började ordna olika evenemang, konserter och föreställningar.

Samhället har absolut förändrats. Det här kriget känns verkligen som en realitet. Om man dyker ner och fastnar i det så är det fruktansvärt att tänka på. Att krig över huvud taget kan förekomma idag känns som en utopi. Ändå förekommer det, samtidigt som vi i min bekantskapskrets känner att vi vill kunna uppskatta det vi har i Estland. Nyckeln till det är att vara aktiv och ge barnen positiva impulser. Visa och uppskatta det vi har. Även hur skört allting är och hur fort det kan ändras.

Vi har ett hus på landet flera kilometer från närmaste granne. Det är en lyx att komma dit, inte se eller höra något annat än bara naturen. Jag uppskattar verkligen det som finns i Estland.

Vad tänkte du när du blev inbjuden att komma och sjunga i Stockholm?

Jag blev väldigt glad för under lång tid hade jag tänkt på att jag skulle vilja komma till Stockholm. Jag ägnar mig åt min familj men uppskattar också möjligheten att komma till en annan miljö för en tid. Så roligt! Livet har visserligen lärt mig att man inte ska ta ut alltför mycket glädje i förskott, att man först får se hur det går. Nu känner jag att vi fick allting att fungera fint.

Vilket var ditt intryck från gårdagen och firandet av Estlands nationaldag?

Det kändes positivt på alla sätt och var väldigt trevligt. Jag har inte besökt särskilt många Estniska Hus i olika städer. Kände en viss parallellitet med New York där jag var för länge sedan. På något sätt är atmosfären i Estniska Hus likadan. Esterna som kommer dit bryr sig om sina rötter. Det är häftigt. Samma sak överallt, ett litet folk som håller ihop.

På något sätt upplevde jag mer av glädje vid gårdagens konsert än bland ester i Estland. Många kom för att tacka och det märktes att det var fest och att människorna mådde bra. I Estland är människorna mer introverta. Här i Sverige har svenskarnas glädje smittat av sig på esterna. Man kan se i folks ansikten att energinivån verkar vara högre än i Estland.

Jag tror att du och Rein drog folk. Jag hade inte trott att så mycket folk skulle komma. Parketten var fullsatt.

Ja, allt gick bra. Folk vill ha och söker sig till den här typen av evenemang. Glädjen var ömsesidig. Jag tänker ständigt på hur tacksamt det är att vara musiker. Förutom att det är mitt jobb, mitt levebröd, ger det mig så mycket positiv energi tillbaka. Ibland när det känns tungt eller man inte vill, tänker jag på hur många det finns som går till sitt arbete bara för att tjäna pengar och klara vardagen, medan musiken verkar åt båda hållen och ger så mycket tillbaka.

Stort tack och lycka till i fortsättningen!