Den estniska ungdomens folkhögskola hölls den 16–20 i juni på den estniska barnkolonin (ELA, Hjälpföreningen för estniska barn) i Kärr Sämstad på Sveriges västkust.
I år deltog 13 ungdomar i åldern 14–21 år på folkhögskolan, fyra av dem kom från Estland. Aktiviteter och diskussioner leddes av tio instruktörer som delade med sig av ny kunskap och uppmuntrade ungdomarna att diskutera olika ämnen och att använda sin kreativitet. Folkhögskolan hjälper till att utveckla ungdomarnas estniska språk, att stärka kopplingen mellan Estland och Sverige och främja ungdomarnas kontaktnätverk. Folkhögskolan arrangerades av Sverigeesternas Riksförbund och Sverigeesternas ungdomsförbund. Ekonomiskt stöttades folkhögskolan av Erik och Lia von Sydows Stiftelse och Stiftelse för Integration i Estland.
En gammal tradition
Traditionen med att organisera folkhögskolor för estniska ungdomar i Sverige går tillbaka till 1958. Fram till 1971 hölls de i Gimo slott under ledning av minister Heinrich Laretei och organiserades av Sverigeesternas Representantskap REE. Senare organiserades det liknande nationella kurser under namnet METROO (Skogsuniversitetet i Sverige) och efter återupprättandet av Estlands självständighet återigen som en folkhögskola. Folkhögskolan genomfördes på ELA:s koloni för tredje gången.
Fem vackra sommardagar på Sveriges västkust tillbringades med gemensamma lärande, kreativa och fysiska aktiviteter. Det genomgående temat var kontakterna mellan Estland och Sverige. Hur frågor i Estland och i Sverige kunde uppfattas i olika sammanhang och situationer.
Marie Under och andra estniska författare på flykt
Första dagen ägnades åt litteratur. Först pratade vi om Marie Under, till vars 140-årsjubileum en utställning färdigställdes, som nu även kunde användas som läromedel på folkhögskolan. Marie Under var en okänd poet för många av de unga.
Från tv-serien “Berättelsen om vår litteratur” som vi såg tillsammans kom ungdomarna nog mest ihåg delen, där estnisk författare Jürgen Rooste jämförde statyn av Marie Under vid Nationalbiblioteket i Tallinn, med fröken Hildur Bock i barnboken Karlsson på taket. Jürgen Rooste var nämligen upprörd över att statyn av Marie Under föreställer en gammal kvinna, även om hon i estnisk litteraturhistoria i första hand är den vackra unga damen i gruppen Siuru. För övrigt återvände hon aldrig till det ockuperade Estland.
Historien om Marie Unders flykt till Sverige 1944 med motorfartyget Triina blev en bro till nästa författare – August Mälk, som också var på samma fartyg tillsammans med många andra kulturpersonligheter. Historien om flykten skrevs av Marie Unders man Artur Adson i boken “Avfärden” (1951). Precis som Marie Under redan var en poet som hade belönats med statsäldstes pris i Estland före sin flykt, hade August Mälk också fått flera statsäldstes prosapriser och gården Lagle i gåva. Denna gång läste ungdomarna och jag en roman om den estniska vikingatiden, “Östersjöns herrar” (1951), som berättar om Öselbon Alar Atasons färd till Sigtuna och erövring av staden.
Obligatorisk läsning
Att läsa böcker är inte längre något vanligt tidsfördriv för dagens ungdom, utan de läser snarare när de blir tillsagda. Det var så vi startade läsprocessen på folkhögskolan med den nyligen avslutade inspirerande videoföreläsningen Hur blir man en bra läsare?
Sedan delade vi in ungdomarna i par och gav varje par en bok som vi lyckats samla in från olika håll eller tagit med oss från något bibliotek eller någon antikaffär i Estland. Ungdomarna kunde välja var och en i vilken position de skulle läsa de givna sidorna. Dessutom fick de i uppdrag att presentera en sammanfattning av vad de läst på litteraturkvällen samma kväll.
Resultatet blev roligt och spännande, och för många en helt ny kreativ upplevelse, hur en tråkig gammal bok kan förvandlas till ett spännande historiskt äventyr. De flesta av ungdomarna hade inte hört legenden om erövringen av Sigtuna. Det var synd att Hain Rebas inte själv kunde komma och prata om sin vetenskapliga artikel “The Combustion of Sigtuna in 1187”. På litteraturkvällen diskuterades också kort hur mycket av denna legend som har bekräftats av historisk forskning. Nyheten om att estniska filmregissören Ilmar Raag planerar att göra en film baserad på boken Östersjöns herrar väckte förväntningar.
Eftersom det bland ungdomarna fanns två poeter, Elisabeth Heinsalu och Reijo Roos, som redan själva har gett ut diktsamlingar och fått erkännanden, fick de möjlighet att inspirera andra unga att skapa och framföra sina egna dikter.
Estniskt-svenskt politiskt samarbete genom tiderna
Den tredje dagen pratade vi om estniskt-svenskt politiskt samarbete genom tiderna. Vi bekantade oss med tidsplanen som utarbetats inför 100-årsjubileet av de diplomatiska förbindelserna mellan Estland och Sverige, rapporten om framtida estniskt-svenskt samarbete och handlingsplanen för Estlands kontakter med utlandsesterna. Kätlin Kõverik, chefsexpert på utbildnings- och forskningsministeriets språkpolitiska avdelning, och Nora Sööt, ordförande för det Globala Estniska Ungdomsnätverket, hade den dagen anlänt från Estland. Tyvärr kunde de estniska parlamentsledamöterna Hendrik Terras och Yoko Alender inte komma från Estland i samband med omröstningen om ett lagförslag om könsneutralt äktenskap i parlamentet, eftersom varje röst var viktig.
Kristian Talvik och lektion i konst
Den fjärde dagen ägnades helt åt skapande verksamhet. Först lärde Kristian Talvik ungdomarna konsten att blanda färger och grunderna i att måla akvareller. Kristian Talvik är själv inte särskilt välkänd bland ester, men alla konstälskare känner till hans far, Herman Talvik, en konstnär som belönats med Sverigeesternas Riksförbunds kulturpris. Kristian, som fyllde 80 år i år, bad om ursäkt för sitt estniska språk och tyckte att det hade blivit väldigt rostigt, eftersom han inte hade pratat estniska med någon sedan faderns död 1984. Även jämfört med gästerna från Estland hade Kristian faktiskt en välklingande och brytningsfri estniska och vi förvånades stort över hur det ens var möjligt om han inte hade talat det på 39 år. Vi använde tillfället att presentera Herman Talviks verk för ungdomarna med hjälp av konstkatalogen “Tillbaka hemma”.
Under den andra delen av den fjärde dagen genomfördes olika teaterövningar under ledning av Karmen Saar, som studerar i Tartu. På avresedagen åkte vi på utflykt till Smögen och begav oss sedan till Göteborgs flygplats eller till Stockholm.
Tusen tack
Vi minns med tacksamhet de utsökta måltider vi delade tillsammans och tackar kökskommittén Taave Sööt Vahermägi, Edward Sööt och Lisette Lauri. Vi tackar Kairi Ilison för hennes bidrag till litteraturdagen och för yogaklasser. Stort tack också till Aho Rebas, föreståndare på ELA:s barnkoloni, som förutom alla praktiska uppgifter också hjälpte till med att hitta vandringsleder, lärde ut sånger, spelade dragspel på braskvällen och berikade ungdomarna med minnen och historiska fakta om platsen och de lokala esternas verksamheter.
Högre makter välsignade folkhögskolan med varmt sommarväder och varmt havsvatten, där man i år kunde bada med nöje, för det fanns knappt några brännmaneter. Det fanns inga myggor heller. Det var väldigt trevligt att jogga och vandra på morgonen. En bastu med friskt björkris fanns också med på dagsprogrammet.
Vi ses på nästa folkhögskola, som äger rum på Sveriges västkust på ELA:s barnkoloni 29 juni till 5 juli 2024.
