I början av året vände sig organisationen Sverigeesternas ungdomsförbund (ENR) till mig för att göra en teaterföreställning vid den sverige-estniska festivalen Estival i Göteborg.
Jag föreslog att ungdomarna själva skulle skriva sin historia och sätta upp den tillsammans med mig. Som tema bestämdes ”Vem är du som estnisk ungdom i Sverige”.
Vårt gemensamma arbete började med en träff i Estniska Huset i Stockholm, där vi diskuterade fritt kring begreppet estniskheten? Våra diskussioner spelades in. Ett par veckor senare bad jag ungdomarna med egna ord skriva till mig under givna teman.
Det var verkligen intressant att både höra och läsa deras tankar. Av utsagorna valde jag ut de i mitt tycke bästa och skrev ett manus på de tilltänkta teman. Replikerna delades ut slumpmässigt och repetitionerna började i februari som pågick en gång i veckan i Estniska Huset i Stockholm. Gruppen bestod av 12 ungdomar – fem flickor och sju pojkar i åldrarna 14 till 21.
Redan under de första repetitionerna ställdes jag inför utmaningar. I den här åldern har man svårt att sitta stilla och koncentrationen försvinner ganska fort. Jag förstod direkt att jag måste ta in musik och rörelse för att lugna ner känslorna. Jag beslöt mig också för att själv delta i föreställningen. Jag gav mig rollen som presentatör som håller ihop föreställningen. Därmed behövde inte ungdomarna ta hela ansvaret för framförandet.
Ramen för handlingen utgörs av frågorna som ungdomarna besvarade skriftligt. Jag knöt ihop dem efter klassiska dramaturgiska regler som resulterade i fem scener, vars syfte är att beskriva tankegångar hos estniska ungdomar här i Sverige.
I den första scenen lät jag ungdomarna med egna ord beskriva andras och sina egna åsikter. Här är några av deras ord från föreställningen:
Vem är en estnisk ungdom i Sverige?
”En estnisk ungdom i Sverige är en person som hela tiden försöker smälta in men som ändå betraktas som främmande.”
”Alla svenskar tror att vi är finnar. Och de tror att Estland ligger där någonstans bredvid Tyskland.”
”Mina svenska vänner tycker att jag är en väldigt cool person. De tycker att det är coolt att jag kan prata estniska.”
”När jag är i Estland känner jag att jag inte heller där är en est.”
”I huvudet på esterna är vi antagligen ändå svenskar, för till Estland kommer vi på sommaren och vintern bara på semester.”
”Hallå – det är en FÖR stor fråga.”
”Och så är det vi – vi som bevarar estniskheten här. Kanske i så liten grad som att mamma sjöng vaggvisor på estniska!”
Inte är det särskilt lätt att med några ord fastställa vad estniskhet är – kanske är frågan alltför stor. Men det kanske inte behövs mer för estniskheten än en liten enkel vaggvisa.
Vad är det estniska språket för er?
I den här scenen är vi i en skolklass där jag är läraren och ungdomarna svarar på lärarens frågor som handlar om det estniska språket.
”Jag kan absolut svenska bättre än estniska. När jag inte hittar ord på estniska blir jag irriterad.”
”Ofta pratar jag och min syster svenska med varandra men när mamma säger på estniska: ”Kom och ät!”, svarar jag: ”Ok, tulen, tulen”!”
”Jag märker exempelvis att lektionerna i Estniska Skolan förvandlas alltmer till alldagliga, tråkiga svensklektioner och estniska språket försvinner.”
Kanske är vårt estniska språk i fara här i utlandet och vi smälter allt mer ihop med vårt nya hemland. Ungdomarna tycker att ”õun” (äpple) är det svåraste ordet på estniska.
Ert vackraste ögonblick som est?
Hela denna scen spelas med musik och dans i bakgrunden – som en discokväll på kollot eller scoutlägret.
”Sångfestivalen, kollot i Metsakodu och Estniska Skolan i Stockholm har alla varit fina ögonblick i mitt liv då jag har känt mig som est.”
”Att bada bastu, sjunga och grilla med kompisar ger en bra estnisk känsla.”
”Mitt bästa ögonblick i livet är alltid när jag kommer till Estland och kan tänka tillbaka på mina härliga minnen från barndomen.”
Ert sorgligaste ögonblick som est?
Det är inte alltid så lätt att vara est utomlands. T ex frågan vart man tillhör – hit till Sverige eller Estland eller ingenstans?
”Jag har fått kommentarer om att min estniska är dålig, att de inte tycker om sättet jag pratar på.”
”Mitt sorgligaste ögonblick i livet som est är när jag långsamt märkte hur jag hade börjat glömma estniskan.”
”Jag får väldigt mycket kritik för att jag inte bor i Estland. Jag blir aldrig svensk eller helt estnisk.”
”Jag skulle vilja känna att jag har en plats i Estland som är min på riktigt och där jag har rätt att vara så mycket jag vill.”
Er framtid som est?
”Om 10–20 år är jag en est som bor i Sverige.”
”Om min partner är est eller inte är inte viktigt för mig. Det viktigaste för mig är att jag fortsätter att tala estniska.”
”Mitt kärleksspråk har alltid varit estniska. Det skulle vara svårt för mig att i framtiden säga ”Jag älskar dig” eller ”I love you”. Estniskan kommer alltid att vara mitt första språk emotionellt. Jag älskar dig, Estland!”
Vi spelade inför fullt hus i Göteborg och applåderna ville inte sluta. Jag och Estniska Ungdomar i Sverige hoppas att vi någon gång kan spela upp föreställningen även för er – såväl i Estland, Kanada som på andra platser i världen där ester rör sig.
