Låt oss enas om att sommaren började redan i maj, när många vänner och bekanta under varma soliga dagar reste till Göteborg för att njuta av vacker estnisk sång, teater, konst och fester på Estivalen, vår stora kulturfestival. Självklart reste Maali och jag också till Estivalen och deltog i flera evenemang.
Estniska Huset var fullt med folk en hel vecka. Där kunde man äta och dricka och träffa vänner från avlägsna platser, och man kunde även höra körer, musiker och teaterpjäser i huset intill. Andra skriver säkert mer om olika delar av programmet. Mali och jag var mycket nöjda, ibland till och med entusiastiska, och till slut särskilt tacksamma mot arrangörerna och artisterna som förberett allt detta i mer än ett år. Hatten av och en djup bugning!
Estivalens näst sista dag bjöds på en storslagen sångfest och folkfest med flera hundra deltagare. På sångfesten uppträdde körerna efter varandra och tillsammans och till sist smög jag in bland sångarna när det var dags att sjunga “Mesipuu” (Bikupan). Jag har sjungit den många gånger, rörd till tårar varje gång. Maali var bland lyssnarna, men han lovade genast att börja sjunga i vår estniska sångkör för att kunna komma med till nästa allmänna sångfest i Tallinn!
Kommer du ihåg hur varmt och torrt det var i juni och hur blött och svalt det var i juli? Böndernas klagan kunde höras i alla väder. Vi däremot levde dag för dag och njöt av naturen och vädret. Vi var på landet och odlade ärtor, morötter och potatis. Ibland åkte vi på utflykter till havet och öarna. Vi tittade på ungdomarnas sång- och dansfest i Tallinn på tv – väldigt bekvämt! Fotbolls-VM för damer på tv var också spännande.
I augusti reste vi till Estland i en vecka. Det blir ingen sommar utan Estland! Vi blev besvikna över de skyhöga resepriserna med Tallink, så den här gången tog vi den mycket billigare DFDS-färjan via Kapellskär och Paldiski. Kan rekommenderas! Tiden i Estland var främst fylld av många möten – en rad släktingar i Tallinn och på Ösel vänner som kommit från Sverige över sommaren. Vid varje möte bjöds vi på färska anekdoter, skvaller, nyheter och läckra godsaker.
De senaste åren har Sverige, som ett resultat av våra respekterade politikers beslut, förvandlats från en trygg välfärdsstat till ett slagfält för kriminella gäng. Varje dag hör vi om – förutom omfattande ekonomisk brottslighet – mord och bombdåd, där även små barn används som mördare. Det pågår en kamp om drogmarknader och makt i förorterna. Och vad som inte går att dölja här, all denna kriminalitet har importerats från Mellanöstern och Afrika, där helt andra normer och seder gäller. Islamistiska hot och krav hindrar till och med Sverige från att gå med i Nato och minskar därmed svenska folkets nationella säkerhet.
Flera svenska politiker har tröttnat på att ge bidrag till illojala och kriminella invandrarorganisationer. Därför planerar regeringen att sluta ge stöd till etniska organisationer – inklusive till Sverigeesternas Förbund. På så sätt hotar kriminella invandrare också anständiga estländares kulturella aktiviteter och det är inte sannolikt att beslutsfattarna kan skilja på bra och dåliga organisationer. Hårdare tider och en kall vinter väntar oss!
