EU-representanter, museisångare eller bara ett gäng glada rackare som gillar att spänna stämbanden då och då. Kär kör har många namn. Häng med när vi lär känna SweedEst Song.
I Dante Alighieris epos ”Den gudomliga komedin” beskrivs nio olika nivåer av helvetet. I den första plågas man av getingar, flugor och larver. I den nionde och sista tuggas man i Satans käkar i all oändlighet tillsammans med busar som Judas, Brutus och Cassius.
Den som då och då närvarar på körkonserter har sannolikt upplevt en liknande svängning mellan nivåerna. Ni vet – den lokala hembygdskören från en förort till någon gammal industristad dammar av Birger Sjöbergs fem bästa hits. Och sedan bjuds det på sportanläggningskaffe och en torr bulle som någon stackars eldssjälstant med kol har bakat.
Det här kanske motsvarar nivå sju i Dantes helvetetsskala (där kokas man bland annat i blod enligt ”Den gudomliga komedin”).
Men enligt eposet hamnar alla skärseldens besökare i sinom tid i paradiset och därefter i himlen. Samma gäller alltså, enligt den här usla allegorin, för den som besöker flera körkonserter.
Till slut träffar det rätt, helt enkelt. Bra pipor, konsonans och en skvätt nationalromantik är receptet för en lyckad musikafton. Inte brunhöger chauvinism, alltså, utan sådan där snäll nationalism som, när man är uppvuxen i Sverige, får en att vilja äta kräftor och dansa på solrosfält.
Sånggruppen SweedEst Song kanske får vissa att vilja ”Sound of Music”-dansa på Suur Munamägi. Deras repertoar spänner från Laulupidu-bangers som ”Ta lendab mesipuu poole” och Real Group-arrangemang till egenskrivna låtar på både svenska och estniska.
Är man i egenskap av en sverigeest ute efter nästa gåshudskick är därför SweedEst Song det kanske bästa alternativet.
Visste ni till exempel att de har representerat Estland på EU-kommissionens julkonsert? Eller att de påat in Sjöhistoriska museets utställning ”Flykten från Baltikum”? Nähä! Men nu vet du.
I en tid där minoritetsgruppen sverigeester assimilerar in i svenskheten i raketfart är det tröstande att veta att det fortfarande finns sånggrupper baserade i Sverige som till och med konkurrerar ut grupper från själva fäderneslandet.
Den 28 oktober var det dags för sextetten SweedEst Song att framföra sin första höstkonsert för året i Kulturskolans lokaler i Årsta centrum, Stockholm.
Efter konserten ville vi på Rahvuslik Kontakt ta tillfället i akt att lära känna medlemmarna lite bättre: Favvolåt, färjetips och bästa drycken till bästa julsoppan.
Vad dricker du helst när du äter hapukapsasupp?
Piia Paljak Särlefalk: Jag har nog aldrig ätit surkålssoppa! Men surkålspirog och helt enkelt surkål till korv under julen – oj, det är gott! Till pirogen dricker jag helst buljong men korven kräver sin goda öl!
Taavo Kask: Ett glas öl och gärna en kall snaps till.
Maimi Laks: Alltså ölen på Beerhouse. Alla går bra men vissa går bättre.
Leane Riiser: En kall Saku.
Ann Jürisoo Arendi: Mjölk både till och i soppan.
Taave Sööt Vahermägi: Saft gillar jag inte, så det blir ett glas öl och en kall snaps, eller två.
Sinu parim Laulupeolaul?
Piia Paljak Särlefalk: “Ta lendab mesipuu poole”. Med gåshud på armarna och tårar på kinden ger det en mäktig känsla när sången hörs över sångarfältet!
Taavo Kask: Svårt val. ”Puudutus” och Gustav Ernesaks ”Mu isamaa on minu arm”.
Maimi Laks: „Puudutus”.
Leane Riiser: EN, bara?!? Förutom alla sånger som hör varje laulupidu till, vackra “Ta lendab mesipuu poole” till exempel, säger jag då “Puudutus”. Magisk.
Ann Jürisoo Arendi: „Ta lendab mesipuu poole”.
Taave Sööt Vahermägi: Varje sångfest har sina överraskningar och favoriter. Men varje låt som den stora kören med full koncentration förmår att följa dirigenten ner till ett piano, medan hela sångfältet håller andan. Magiskt!
Nii veedan ma aega Baltic Queeni pardal
Piia Paljak Särlefalk: En drink i baren, en matbit på en god restaurang och sen samtal med vänner i någon soffa. Tax-free shopen blir genomplöjd också. Ibland tittar jag på showen på nattklubben men tyvärr är den inte alltid så bra.
Taavo Kask: Numera vid bollhavet.
Maimi Laks: Provar hur bra olika bartenders är på att blanda till en marguerita.
Leane Riiser: Slösar pengar på krämer och parfym som jag sedan aldrig använder, tar något glas bubbel i gott sällskap och äter gärna hapukurk med lite honung i restaurangen. Och förresten, vart har hästkapplöpningen i Showbaren tagit vägen?!?
Ann Jürisoo Arendi: Pianobaren.
Taave Sööt Vahermägi: Förut brukade det bli en lättare middag med rysk touch men det är ju inte inne längre. Något glas skumpa och några foxtrot på dansgolvet med hustrun är dock alltid trevligt.
