Efter att vi anlänt till Sverige i slutet av september 1944 gav Rudolf Penno, ordförande i Estniska Kommittén, mig i uppgift att arbeta för en lösning på skolfrågorna. Bland de första stegen var att ta reda på hur svenska myndigheter såg på möjligheterna för estniska elever, som hade kommit hit, att här fortsätta sin skolgång.
Under andra hälften av oktober uppvaktade jag, Rudolf Penno och Artur Grönberg Skolöverstyrelsens generaldirektör O S Holmdahl. Vi pekade på behovet att starta estniska skolor både på folkskole- och gymnasienivå för de estniska eleverna. Vi betonade särskilt behovet av estniskspråkiga folkskolor i flyktinglägren och även utanför dessa, då det var naturligt att barnen fick sin första skolgång på sitt modersmål. Generaldirektören förhöll sig välvillig till våra förslag men tillade genast att Skolöverstyrelsen inte kunde påbörja en lösning av frågan utan beslut av regeringen, eftersom alla frågor angående utlänningar, däribland skolfrågorna, sorterade under Utlänningskommissionen.
Regeringen beslöt att ge Utlänningskommissionen i uppgift att i samarbete med Skolöverstyrelsen och Estniska Kommittén organisera skolgången för de estniska flyktingbarnen och -ungdomarna. För denna uppgift bildade Estniska Kommittén ett skolutskott och jag blev vald till utskottets ordförande. Som ordförande för Skolutskottet trädde jag i tjänst som assistent till skolinspektör fil dr Helge Haage i Utlänningskommissionen. Arbetet i samma tjänsterum och besöken på lägerskolor gav mig goda möjligheter att med honom diskutera planerna på att starta estniska skolor.
Beträffande grundandet av ett estniskt gymnasium intog han genast en positiv hållning men i frågan om att starta estniska folkskolor stötte vi på motstånd. Utlänningskommissionens ståndpunkt var att lägerskolorna måste klara av att under ett halvår lära barnen tillräckligt mycket svenska så att de sedan är kapabla att fortsätta skolgången i svenska skolor från hösten.
Vid besöken i lägerskolorna övertygades dr Haage om att de estniska lärarna höll en hög pedagogisk nivå och resultaten av undervisningen var berömvärd. Antagligen var detta anledningen till att dr Haage till slut ställde sig positiv till att starta en estnisk folkskola i Stockholm. Det historiska beslutet löd: Låt oss då starta en estnisk folkskola i Stockholm! och fattades av dr Haage på tåget på väg tillbaka till Stockholm från flyktingskolan i Vikarbyn vid Siljan. Skolan i Vikarbyn leddes vid detta tillfälle av Udo Juuno och lärare var Linda Kauri, vars undervisningsmetoder hade gjort mycket gott intryck på dr Haage.
Som första rektor för Stockholms Estniska Folkskola utsåg Utlänningskommissionen Herman Rajamaa, som genast tog tag i organiserandet av skolan med den iver och energi som han var känd för.
