I vår familj sjunger alla fyra barnen i den estniska språkklubbens barnkör i Göteborg: 11-åriga Kasper, 9-åriga Maria-Sophia, 7-åriga Karl-Jonas och 5-åriga Nora-Lii. Hemma övar alla sex familjemedlemmar på sångerna, pappa med pojkarna på andra stämman och mamma med flickorna på första stämman. Pojkarnas favorit är sången ”Sokk och kummik” (Strumpan och gummistöveln) och flickornas favorit är ”Rõõm on täitnud maa” (Glädjen har fyllt landet).
Jag, mamma Liina, deltog en gång i sångfesten med barnkören och jag har dansat på tre dansfester.
Mina föräldrar och min bror har också dansat och min bror dansar än i dag. Under de första åren av vårt förhållande, när vi fortfarande bodde i olika länder, brukade min tyske make Thomas sitta i skolans korridorer i timmar i sträck, när han var på besök, och vänta på att dansfestens repetitioner skulle sluta. Han har alltså sin egen koppling till dansfesten som publik och som supporter.
År 2011 deltog vi för första gången tillsammans som publik på sångfesten och det lämnade ett outplånligt intryck på Thomas. Sedan dess har vi bara tittat på festen på tv och tillsammans med de äldre barnen åkte jag till den senaste dansfesten i Estland. Barnen har sett sin farfar och sin farbror dansa på TV, men de har inte fått uppleva sångfesten.
Jag hade aldrig drömt om att mina barn skulle få möjlighet att delta i sångfesten – alla fyra på en och samma gång! När Kristiine Meldre berättade om idén var det ingen tvekan – självklart skulle vi komma och sjunga. En sådan unik möjlighet verkade helt otrolig.
Vi bor 60 km från Göteborg och nu åker vi alla tillsammans varannan söndag för att repetera körsång i Estniska Huset. Det är fantastiskt att vi alla gör det tillsammans. Marianne Münz, läraren, har gjort ett fantastiskt arbete med barnen och de har utvecklats mycket och hittat glädjen i att sjunga tillsammans. Det är trevligt att hon ibland får även föräldrarna att sjunga med. Särskilt för våra pojkar har det varit ett stöd och en glädje att även deras pappa ibland sjunger med. På så sätt blir det roligare för dem att öva tillsammans hemma efteråt.
I dag frågade jag min äldsta son varför han sjunger i kören. Han svarade: ”För att pappa säger att det är det största och häftigaste som en est kan delta i”.
Vi är mycket glada, stolta och tacksamma över att våra barn har fått möjlighet att delta i något så stort – något som förenar en kultur, ett språk och ett folk, att få en upplevelse som är svår att förmedla i ord eller ens via TV. Tack vare Estniska språkklubben i Göteborg, Kristine, Marianne och Kaja Jakobsen blir detta möjligt.
