Jubileumsskrifterna som togs fram då Estniska skolan firade 25 respektive 40 år innehåller många intressanta minnesbilder. Nu när skolan fyller 75 känns det rätt att publicera några av dem igen för att hålla kvar minnetav dessa duktiga skolledare, lärare, skolinspektörer och inte minst elever.
Johan Haabma
ordförande för Sverigeesternas Representantskap 1983-1991
Estniska Skolan utgör ett fäste för estniskheten. Estniska Skolan är ett av flera andliga fästen som ester i generationer har byggt med stenar av ömhet och omsorg överallt där så har varit möjligt. Ur detta föddes också Stockholms Estniska Folkskola, det estniska hemlandets närmaste utpost till skydd för den fria själen och till hyllning av friheten. Här har estniska ungdomar fått nationell väckelse, stolthet och självrespekt för att värdigt kunna stå upp för det estniska folket och landet. Estniska skolan ger oss så mycket mer än bara undervisningen.
Udo Juuno
rektor 1950 – 1975
Idag på skolans bemärkelsedag tänker jag på lärarna som har fyllt sina elever med klokskap från böckernas värld men också med kärlek och idealism. Detta kännetecknar de över hela världen kringströdda estniska kollegorna som än idag samlas kring det gemensamma målet – att lära och fostra estniska ungdomar så att vårt språk, vårt folks kulturvärden och egenart bevaras och lever vidare i dem. Jag tänker på alla föräldrar och tidigare elever här, i England, USA, Kanada och på andra platser, som det alltid har känts varmt i hjärtat att möta och som vill föra modersmålet vidare även till sina barn. Estniskheten är ju beroende av det estniska hemmet, den estniska skolan, det estniska språket, den organiserade ungdomen och kulturverksamheten – men först och främst av duktiga estniska ungdomar.
Andres Küng
journalist och politiker
Jag har vuxit upp i ett estnisktalande hem och studerat sex år i Stockholms Estniska Folkskola. Tack vare detta är min estniskspråkiga grund starkare än hos många jämngamla kamrater. Jag har ofta fått frågan om barnen i den estniska folkskolan inte har känt sig ”isolerade”. Jag har aldrig haft en sådan känsla. Att ha gått i estniska skolan har hos mig grundlagt en harmonisk estnisk och svensk identitet som inte tävlar utan kompletterar varandra. Jag behärskar båda språken.
Märt Raud
skolinspektör och skolråd i Republiken Estland 1920-1944
Stockholms Estniska Folkskola är inte enbart en skola för undervisning utan också för fostran så som skolorna i Republiken Estland var. Alla som besökt estniska skolans julfester och offentliga högtidssammankomster har kunnat glädja sig åt ordningen och disciplinen bland eleverna och åt deras artiga uppförande. Man märker att här lär sig barnen hålla ordning och respektera regler från första början.
För detta måste vi tacka rektorerna och alla lärare som tar sin uppgift på största allvar och håller en professionell nivå som behövs för uppgiften. Den största aktning förtjänar det stora antal föräldrar som genom att värdesätta undervisning på modersmålet, den egna kulturen och vikten av en riktig fostran, inte har dragit sig för det besvär och de bekymmer som det medför att skicka sina barn den långa vägen till skolan. Stor-Stockholm med alla sina mindre stadsdelar och förstäder är mycket vidsträckt. Skolvägen är lång och tidskrävande. Först får man sätta sig på en buss, sedan byta till en annan och till slut gå till fots längs tätt trafikerade gator. Föräldrarna har lyckats motstå lockelsen av att sätta sina barn i skolor i närheten av hemmet. Genom att flitigt medverka vid skolans festligheter har de bidragit till att lätta på skolans tunga ekonomiska börda. Med djupaste respekt ska även skolans fadder Estniska Folkskolans Vänförening nämnas, dess styrelse och energiska ordföranden och deras omsorg och insatser till stöd för skolans verksamhet.
Stockholms Estniska Folkskola, framvuxen ur flyktinglägerskolan, utgör en övergångslänk mellan skolsystemet i det självständiga Estland och den moderna grundskolan i Sverige. Från läsåret 1963/64 har skolans timplan fastställts av Skolöverstyrelsen i Sverige och den är därmed officiellt knuten till det svenska skolnätet. Då har man naturligtvis beaktat de speciella omständigheter som följer av det parallella användandet av både estniska och svenska i allmänna ämnen.
Resultaten av skolans undervisning har tveklöst varit framgångsrika redan från skolans start. Ordföranden i den av utbildningsministern 1964 tillsatta utredningskommissionen för organiserande av utlandssvenska och vissa minoritetsgruppers barns skolgång, riksdagsledamoten Gunnar Helén sa efter en inspektion i Stockholms Estniska Folkskola: ”Er skola är ju en elitskola – försök inte få mig att tro att elevunderlaget här är ett genomsnitt av befolkningen på samma sätt som i motsvarande svenska skolor.” Rektor Udo Juuno svarade att elevernas sociala härkomst ingalunda skiljer sig från jämförbara svenska skolor. Om något är annorlunda så är det bara den estniska minoritetens allmänna hållning till skolans och utbildningens betydelse som bör omnämnas. Elevernas föräldrar har under generationernas gång sett hur den materiella välfärden kan försvinna över en natt, medan de värden som utbildning medför har visat sig vara bestående. Utbildning har visat sig vara ett verksamt medel för en återuppbyggnad av den materiella välfärden, särskilt i orostider.
Henno Kirikmäe
rektor 1975-1986
Med tacksamhet tänker jag på Estniska Kommitténs Skolutskott, tidigare rektorer, lärare, föräldrar, kretsen av vänner kring skolan och den estniska pressen. Tillsammans har de hjälpts åt med att bevara kulturarvet, traditionerna och det estniska språket som vi haft med oss från hemlandet för att kunna överföra det till nästa generation. Ett tack förtjänar också alla svenska skolvänner som har stöttat och på ett berömvärt sätt bidragit till Estniska Folkskolans verksamhet.
Framtida föräldrar, lär era barn leka, sjunga och tala på estniska redan hemma innan det är dags för skolan. Då blir det självklart också för barnet att börja i den estniska skolan. Det har visat sig att det inte uppstår några svårigheter med svenska språket eftersom barnen lär sig svenska mycket snabbt genom inverkan från den kringliggande miljön. Jag hoppas att också de nuvarande och kommande eleverna och deras föräldrar känner kärlek och förståelse för vår skola så att den finns kvar och kan fortsätta verka och arbeta för barnens nationella och kulturella fostran.
Om skolans framtid vågar jag inte sia. Den beror på esterna själva. Jag hoppas att skolan finns kvar under lång tid.
Arne Broberg
lärare i svenska
Ibland ställer föräldrar och andra frågan om tvåspråkigheten på något sätt är skadlig för ett barns utveckling och lägger hinder i vägen för det eller utgör en belastning på annat sätt. Med sedvanlig reservation för något enstaka undantag säger hela min erfarenhet mig att så inte är fallet. Professor Els Oksaars teorier om två- och flerspråkighetens fördelar har funnit sin praktiska tillämpning i Estniska Folkskolan. Tvåspråkighet berikar personligheten, ökar påtagligt barnens språkliga förmåga, vässar deras språkkänsla och ökar förståelsen för andra människor och folk. Där kommer den internationella aspekten in. Tvåspråkigheten ökar barnens vidsynthet.
Högstadielärare som tagit emot våra elever lyfter gärna fram deras tvåspråkighet och jämför med svenska ungdomar. Lärarna har konstaterat att de estniska eleverna har en bättre språkkänsla och en förmåga att fullt ut kunna tillgodogöra sig språkstudier.
