Det har varit generationsskifte i ämnet estniska vid institutionen. Uppsala universitets informatör Per Eriksson har intervjuat Geda Paulsen och Eva Velsker som härom året tog över efter Raimo och Virve Raag. Geda Paulsen och Eva Velsker är två nya lektorer vid Uppsala universitet som forskar och undervisar i estniska.
Hur skulle ni sammanfatta era viktigaste eller mest intressanta bidrag till forskningen om estniskan?
Geda: Mina forskningsintressen rör sig om språkets struktur och semantik samt ordförråd; dessa grundläggande språkliga företeelser har jag tillämpat i lexikografisk och i språkteknologisk forskning, men också i flerspråkighetsstudier. Jag är intresserad av den kontrastiva aspekten i språkvetenskap, i synnerhet från estniskt perspektiv. Hittills har jag jämfört estniska och finska, men kommer kanske i framtiden även jämföra estniska och svenska.
Eva: Jag har översatt många danska böcker till estniska vilket jag anser vara viktigt. Det är inte direkt kopplat till min forskning eller undervisning, men indirekt koppling finns, då det får mig att fundera över språket i skönlitteratur och forskning som går i den riktningen. Min forskning har handlat om språkliga varieteter; jag har arbetat med estniska dialekter och gör det fortfarande (till exempel är jag involverad i ett projekt om att sammanställa en ordbok för ett dialektområde). Genom att jobba med översättning fördjupades mitt intresse för olika språkliga varieteter i skönlitteraturen, så det är i denna riktning jag har utvecklat min forskning, främst användning av det sydestniska språket i litteraturen, men också andra dialekter, och även andra språk i skönlitteraturen.
Flerspråkighet är mycket relevant i estnisk kontext på mer än ett sätt. Just nu ur ett historiskt perspektiv: Vad händer där i slutet av 1800-talet, när esternas självmedvetenhet och självkännedom växer? Hur syns detta i skönlitteraturen och på vilka sätt representeras olika språk och språkliga varieteter i dessa verk? Det kommer nu många verk som är skrivna på icke-standardestniska eller olika varieteter blandas, men nu sker det lite annorlunda än för 100–150 år sedan; det är därför spännande att undersöka hur samspelet mellan samhället och skönlitteraturen har utvecklat sig i tiden och hur man förhåller sig till olika språk och språkliga varieteter.
Geda: Estniska är ett morfologiskt rikt språk och en del böjningsformer tenderar att lexikalisera och byta ordklass. T.ex. har vi många adverb och postpositioner som har utvecklats från substantiv i någon kasusform, såsom kõrv ’öra’ > kõrva-l [kõrv + adessiv kasus] ’bredvid’. En hel del av dessa klassbytande ord är faktiskt kroppsdelssubstantiv! Sådana förändringar sker i språket hela tiden och vi får nya adverb/postpositioner såsom saba ’svans’ > sabas (saba + inessiv kasus)’efter, bakpå’, till exempel: ”Rattur sõidab auto sabas – En cyklist kör efter bilen”.
Det praktiska syftet med det så kallade ordklassprojektet är att med statistisk kartläggning hjälpa lexikografer i bedömningsprocessen när de skall avgöra om ett ord eller ordform har utvecklat sig till en ny ordklassbehörighet.
Ett nyare tema för mig är patos i strategiska texter, vilket innebär att jag intresserar mig för struktur och funktioner i politisk-strategiska texter såsom regeringsprogram. I samarbete med en professor i finska vid Åbo Akademi, Urpo Nikanne, jämför vi språket i Estlands och Finlands regeringsprogram och undersöker hur man i dessa vädjar till läsarens emotioner i stället för att tala om en situation som behöver åtgärdas.
Hur bedömer ni er forskning med era företrädare i estniska vid Uppsala universitet?
Eva: På många sätt är de förebilder. De har ju enormt bred kunskap, mycket stort urval av forskningsteman, så man kan säga att forskningsområdena delvis överlappar varandra (man kan inte vänta annat när företrädare har forskat i språkhistoria, språkplanering, kulturhistoria, kulturkontakter …). Jag hoppas vi också kan bidra med något nytt eller kanske också upptäcka något nytt för oss att forska om.
Geda: Jag tycker att vår forskning har bra potential att komplettera det enorma arbete som Virve Raag och Raimo Raag har gjort för estniska här vid Uppsala universitet. Det kan räknas som ett kulturarv, eftersom de har bidragit med kännedom om en väldigt bred palett av forskningsteman som anknyter estniska och Estland med just Uppsala och Sverige. För att nämna några, så har de ju forskat i hur man håller kvar sitt språk och sin identitet i exil, i språkhistoria, språkkontakter, estniskans släktspråk, förändringar i språket, språkplanering. Så det är stora skor att fylla, men samtidigt är det teman som vi kan bygga vidare på och kanske bidra med några nya aspekter innehållsligt och/eller teoretiskt-metodologiskt.
Hur har övergången / generationsskiftet fungerat, tycker ni?
Eva: Jag tycker det har funkat jättebra! För oss åtminstone, då vi har fått mycket hjälp och goda råd. Det är ett otroligt arbete som de har gjort med att bygga upp distanskurserna, som de snällt har tillåtit oss att använda, vilket har gjort allting mycket lättare. Hoppas att även Raimo Raag och Virve Raag är nöjda med oss!
Geda: Övergången skedde mitt i pandemin och var annorlunda än vad vi alla hade föreställt oss. Våra jobbföreläsningar och intervjuer ägde rum genom videomöten och jag lärde känna Virve på det sättet. Men allt gick bra och vi har mycket bra kontakt. Själv lär jag mig allt om vad Virve Raag och Raimo Raag har skapat och hittar nya aspekter hela tiden på deras arbete. När man tänker på undervisningen så har de utvecklat ett otroligt välfungerande e-kurssystem som vi har ärvt och kan bygga vidare på. Det är mycket spännande!
Vad är det som gör det intressant att forska och undervisa i estniska? Varför ska en student välja att studera estniska?
Eva: Jag tycker att språkforskning alltid är intressant, oberoende om det är i estniska, finska, danska eller något annat språk. Språkundervisning är roligt, att se hur studenterna så småningom börjar prata, vågar att prata mer, det är alltid mycket givande. Språket ger tillgång till så mycket mer.
Varför en student skulle välja att studera estniska? Det är några som har sagt att det är intressant att studera ett språk som är annorlunda.
Vi undervisar ju inte bara i språket utan även om kulturen, och här finns ju mycket bra skäl att studera estniska: Estland har ju många historiska band till Sverige, så om man är intresserad av historia, så kan det vara nyttig att veta något om Estland och kunna en del estniska. Och det finns många band även i nutid mellan Sverige och Estland och det ger genom det estniska språket tillgång till fler olika typer av källor.
Geda: Att lära ett språk betyder att man får tillgång till en hel värld. Estniska är ett spännande språk inom finskugriska språkfamiljen – det har förvarat sitt arv via arvord och struktur, men den turbulenta historien har via språkkontakter och olika statliga och -samhälleliga former satt sin prägel på språket. För att studera estniska kan man ha väldigt olika motiv – att lära känna ett land och kultur, att skapa kontakter eller att bättre förstå sina närmaste, att lära sig ett språk som är så annorlunda än svenska och som samtidigt bjuder på överraskande likheter. Vi är så fjärran och samtidigt så nära!
Från ett svenskt perspektiv kan den gemensamma historien på 1500–1600-talet ge många intressanta samband. Dagens utveckling i Europa gör också Estland och våra erfarenheter mera relevanta, och jag skulle våga säga att till exempel estnisk litteratur kan bjuda på nya synvinklar som hjälper oss att förstå världen och oss själv lite bättre. Flera studenter har sagt efter våra Estlandskunskapskurser (där de är tvungna att läsa skönlitteratur) att romanerna har utvidgat deras universum på de mest oväntade sätt.
Kan ni beskriva de personer som väljer att studera estniska?
Eva: Det finns studenter som har rötter i Estland och som därför vill lära sig det estniska språket. Det kan ofta ses redan utifrån namnet, men flertalet har inte läst språket hemma, så de måste lära språket från grunden. Ett fåtal har redan goda kunskaper.
Så är det de som har annorlunda kopplingar, gifta med estländare eller som har arbetsmässiga relationer och vill lära sig estniska av praktiska anledningar.
Och så finns det ”romantiker” – som bara gillar det estniska språket. För att det är vackert, är språkälskare eller som har hört estnisk musik till exempel.
Men de alla är bra startpunkter och jag tycker att det från alla grupper kan komma framtida forskare och experter.
Geda: Det går inte att beskriva dem som väljer att studera estniska med ett eller två ord, då våra studenter har så pass olika bakgrunder. Att studera på distans gör det möjligt att studera estniska över hela Sverige. Studenterna har kommit till oss från över hela Skandinavien och till och med från Tyskland. Uppsala är ju det enda universitetet i Norden som ger möjlighet att studera estniska. Vi har studenter med väldigt olika bakgrunder och det är en utmaning som vi försöker att lösa genom att vara så flexibla som vi kan.
Intervjun har tidigare publicerats 24/10 2022 på Uppsala universitets hemsida. Vi publicerar intervjun med kompletteringar från Geda Paulsen och Eva Velsker.
