Nya utställningen hos VABAMU, Museet för Ockupationer och Frihet, berättar om esternas otroliga flykthistorier över havet till friheten.
Den 10 oktober öppnades en onlineutställning som ger en inblick i tusentals esters extraordinära företag att i slutet av 1940-talet i hemlighet fly från Sverige och segla över Atlanten i ålderstigna fartyg mot friheten.
Dessa ester hade redan flytt en gång tidigare – under hösten 1944, när Nazitysklands ockupation av Estland var på väg att ta slut och Sovjetunionens arméer närmade sig Baltikum igen, flydde tiotusentals ester i små båtar över Östersjön till Sverige. Flyktningarna trodde att de nu var i säkerhet, men Sovjetunionen började sätta press på Sverige att skicka tillbaka esterna till hemlandet. Efter den första sovjetiska ockupationen åren 1940–41, under vilken över 20 000 ester mördades, deporterades eller fängslades, hade de flyende ingen illusion om vad som väntade dem om de återvände hem.
Efter andra världskriget var det svårt för flyktingar att lagligt lämna Sverige och ännu svårare att få tillstånd att resa in i USA och Kanada. Många estniska flyktingar samlade ihop sina små besparingar, köpte och rustade upp gamla skepp och lämnade med dessa fartyg Sovjetunionens räckvidd för att segla så långt bort som möjligt.
“Frihetens vindar” berättar om dessa modiga män, kvinnor och barn.
Enligt sjöhistorikern Jüri Vendla lämnade 47 fartyg Sverige mellan åren 1945 och 1951, varav minst 17 nådde USA, 11 Kanada, sju Argentina, två Brasilien och tre Sydafrika.
De flesta av dessa resor organiserades av ester, men kaptenerna var ibland letter. Några skepp nådde aldrig sina destinationer: flera avbröt sina resor halvvägs och några sjönk eller blev fångade av sovjetiska patrullbåtar. Eftersom resorna organiserades i största hemlighet har vi förmodligen inte en fullständig översikt över alla fartyg som gav sig iväg.
Den estniska diasporan och amerikansk press kallade dessa flyktbåtar för “vikingaskepp” eftersom de utgick från Sverige och, ofta tack vare erfarna sjömän som styrde fartygen, framgångsrikt nådde sina mål. “Ingen annan än vikingarna har korsat Atlanten med så små fartyg,” uttryckte en kanadensisk gränsvakt förvånat när skeppet Astrid med 29 passagerare anlände till Quebec år 1948.
Förutom att dela dessa häpnadsväckande historier syftar utställningen till att fortsätta forskningen som Jüri Vendla påbörjade i sin bok “Glömda sjöresor. Esteras djärva flykter över Atlanten under slutet av 1940-talet”. Det är den enda boken som ger en detaljerad översikt över baltiska flyktingfartygs resor över Atlanten. När den publicerades år 2010 påpekade författaren att de sovjetiska myndigheterna hade försökt begränsa detta kapitel i Estlands historia. Denna utställning försöker återigen lyfta fram dessa teman för allmänheten.
Utställningen “Frihetens vindar” har sammanställts av Lisa Trei, masterstudent vid Tallinns universitet, i samarbete med Vabamu, där Trei anlitades som konsult våren 2023 genom Fulbright Specialist-programmet. Lisa Trei har tidigare arbetat vid Stanford University, som i sin tur har ett långvarigt samarbete med Vabamu. Utställningen är en del av Vabamus utbildningsplattform NoVa (Unga Vabamu) som leds av Ede Schank Tamkivi.
Utställningen “Frihetens vindar” har finansierats av Kulturkapitalets fond för folkkultur och Estniska Nationalkommittén i USA. Utställningens formgivare är Franka och Anni Vakkum och den tekniska lösningen har genomförts av Inga Sokman från Civitta. Tack vare stöd från utrikesdepartementets program kunde Maja Soomägi, masterstudent vid Glasgow universitet, göra praktik hos Vabamu, vilket möjliggjorde att “Frihetens vindar” är tillgänglig på svenska, estniska och engelska.
VABAMU
