Pappa hade tagit flera foton p\u00e5 fartyget och till Vaho hade han tagit med sig n\u00e5gra r\u00f6nnb\u00e4r som smakade ljuvligt. Vaho hade inte \u00e4tit den dagen, han hade varken aptit eller lust.<\/p>\n
Eftersom solen sken s\u00e5 fint h\u00e4ngde folk upp sina bl\u00f6ta kl\u00e4der p\u00e5 tork och fartyget s\u00e5g ut som ett zigenarl\u00e4ger. Mot kv\u00e4llen meddelades det att fartyget skulle ligga f\u00f6r ankar och \u00f6vernatta d\u00e4r. Barnen och kvinnorna f\u00f6rdes till ett soldathus, som var lite varmare. Andra sov p\u00e5 fartyget.<\/p>\n
P\u00e5 morgonen den 9 september, vid sjutiden, var man ig\u00e5ng igen. Att \u00e5ka i k\u00f6lvattnet efter den stora fina polisb\u00e5ten gick fort. Det fanns sm\u00e5 \u00f6ar \u00f6verallt, men inget fastland syntes. Man \u00e5kte f\u00f6rbi last- och passagerarfartyg, som var stora och vackra j\u00e4mf\u00f6rt motorb\u00e5ten Karin.<\/p>\n
Vid 14-tiden, efter en l\u00e5ng f\u00e4rd, kom de fram till den natursk\u00f6na sommarorten Bergshamra, som ligger sex mil norr om Stockholm, intill Norrt\u00e4lje. De gick iland vid ett s\u00e5gverk d\u00e4r de togs emot av nyfikna svenska arbetare. N\u00e4r fartyget l\u00e5g f\u00f6rt\u00f6jt gav svenskarna n\u00e5gra \u00e4pplen till barnen \u2013 de smakade s\u00e5 goda som apelsiner.<\/p>\n
Alla resv\u00e4skor h\u00e4mtades fr\u00e5n fartyget och inspekterades av gr\u00e4nsbevakningen. Inget togs fr\u00e5n n\u00e5gon, f\u00f6rutom Vahos pappas kamera. V\u00e4skorna lastades sedan p\u00e5 lastbilens flak och d\u00e4r hamnade \u00e4ven flyktingarna, s\u00e5 m\u00e5nga som det bara rymdes. Andra k\u00f6rdes med personbil cirka en km till en mottagningspunkt.<\/p>\n
Flyktingarna togs emot mycket v\u00e4nligt. Det bj\u00f6ds p\u00e5 kaffe. \u201dP\u00e5 kv\u00e4llen fick vi \u00e4ven en ordentlig m\u00e5ltid, efter tolv dagars tuff och sm\u00e4rtsam resa,\u201d ber\u00e4ttar Vaho.<\/p>\n
Pensionatet d\u00e4r flyktingarna togs emot hade tidigare varit ett sommarst\u00e4lle f\u00f6r fint folk, senare blev det ett hem f\u00f6r de olyckliga. Omgivningen var mycket vacker. H\u00f6ga klippor, vatten, \u00e4ppeltr\u00e4d och p\u00e4rontr\u00e4d dignade under tung sk\u00f6rd. Butikerna var fulla av varor, allt man kunde beg\u00e4ra. P\u00e5 gatorna fanns det snygga cyklar och moderna bilar och bussar. Det var som i en film. S\u00e4rskilt med tanke p\u00e5 vad man precis varit med om, verkade det som om man hade hamnat i paradiset.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen inkvarterades alla i pensionatet, m\u00e4nnen f\u00f6r sig, kvinnor och barn i ett separat rum. Man kunde g\u00f6ra en \u201dbastu\u201d i tv\u00e4ttstugan. \u201dDet finns inte m\u00e5nga bastur i Sverige\u201d, konstaterar Vaho. \u201dMen denna f\u00f6rsta bastu var \u00e4nd\u00e5 ganska bra och uppfriskande. Och s\u00e5 sk\u00f6nt det var att f\u00e5 sova mellan lakan igen och l\u00e5ta sin tr\u00f6tta kropp vila ut. Liggande i s\u00e4ngen t\u00e4nkte jag tillbaka p\u00e5 de senaste tolv dagarnas upplevelser.\u201d<\/p>\n
Den 10 september var det s\u00f6ndag. Vaho v\u00e4cktes vid sjutiden av glada barnr\u00f6ster. Den st\u00f6rsta tr\u00f6ttheten var borta. V\u00e4dret var vackert, f\u00e5glarna kvittrade. En ny dag hade b\u00f6rjat i hans \u00e4ventyrsfyllda liv. \u201dVi fick mat s\u00e5 mycket och s\u00e5 ofta att det inte fanns tid att ens g\u00e5 och kolla p\u00e5 omgivningarna\u201d, s\u00e4ger Vaho. Vid lunchtiden gjordes det dock en liten rundtur i byn Bergshamra.<\/p>\n
Man fick veta att en b\u00e5t till med flyktingar med 45 personer ombord hade anl\u00e4nt till Svenska H\u00f6garna. De skulle ocks\u00e5 f\u00f6ras till samma pensionat, och de som kommit tidigare skulle skjutsas med buss till Stockholm. Efter ett tag rapporterades det dock att dessa 45 sj\u00e4lar var mer utmattade och i s\u00e4mre skick \u00e4n flyktingarna p\u00e5 Karin, och att de skulle direkt till Stockholm ist\u00e4llet. S\u00e5 Vaho och andra fr\u00e5n Karin stannade kvar p\u00e5 pensionatet ytterligare en natt. Man lyssnade p\u00e5 radion och bl\u00e4ddrade i tidningarna, \u00e4ven om man \u00e4nnu inte f\u00f6rstod ett ord av spr\u00e5ket.<\/p>\n
Tidigt n\u00e4sta morgon gick alla ner till kajen med sina resv\u00e4skor. Vaho gjorde sm\u00e5 b\u00e5tar \u00e5t sm\u00e5pojkarna i hamnen. \u201dJag tog 20-markssedlar som jag hade gott om i min pl\u00e5nbok och satte dem som segel p\u00e5 b\u00e5tarna\u201d, minns Vaho.<\/p>\n
Klockan 8 tog b\u00e5ten kurs mot Stockholm. Den h\u00e4r f\u00e4rden verkade l\u00e5ng och sv\u00e5r, fr\u00e5n ett sk\u00e4r till ett annat tills destinationen slutligen b\u00f6rjade synas vid 16-tiden. Det fanns m\u00e5nga fartyg och b\u00e5tar d\u00e4r. St\u00e4llet hette Kummeln\u00e4s. \u201dD\u00e4r blev vi registrerade, fotograferade och fick n\u00e5gra kronor kontanter \u2013 mynt med en bild p\u00e5 kungen; man tog m\u00e5tt p\u00e5 oss f\u00f6r kl\u00e4der och skor osv. St\u00f6vlarna gavs oss p\u00e5 en g\u00e5ng,\u201d s\u00e4ger Vaho. Sedan drog vi vidare med v\u00e5r b\u00e5t och kom i skymningen fram till v\u00e5rt n\u00e4sta \u00f6vernattningsst\u00e4lle p\u00e5 Norra-Tynning\u00f6, 18 km fr\u00e5n Stockholm.<\/p>\n
Det fanns redan m\u00e5nga ester d\u00e4r. Den f\u00f6rsta m\u00e5ltiden under hela dagen \u00e5ts d\u00e4r, men inte f\u00f6rr\u00e4n klockan 21. Sedan gick man och lade sig. Vaho sov i ett privat hus mellan papperslakan och under sin p\u00e4lsrock. N\u00e4sta morgon gick de och utforskade \u00f6n. P\u00e5 \u00f6n fanns en liten by, en slottsliknande byggnad och n\u00e5gra hus. Slottet var huvudbyggnad f\u00f6r mellanl\u00e4gret f\u00f6r kvinnor och barn. M\u00e4nnen var inhysta i n\u00e4rliggande hus.<\/p>\n
Under lunchen meddelades det att deras grupp skulle f\u00f6rbli tillsammans och skickas vidare till ett bra och vackert st\u00e4lle i s\u00f6dra Sverige, d\u00e4r det fortfarande fanns 40 platser lediga. \u201dVi var v\u00e4ldigt glada \u00f6ver det, f\u00f6r livet i mellanl\u00e4gret var inte s\u00e4rskilt trevligt, men det var okej under omst\u00e4ndigheterna\u201d, tycker Vaho. P\u00e5 eftermiddagen anl\u00e4nde en liten motorb\u00e5t till kajen med kl\u00e4der som delades ut till flyktingarna. Vaho fick en kostym, en kappa, n\u00e4sdukar, en kam, en spegel, skjortor, pyjamas, slipsar och allt m\u00f6jligt tillbeh\u00f6r. Man fick veta att deras grupp skulle \u00e5ka vidare n\u00e4sta morgon klockan 3. Ingen kunde somna den natten.<\/p>\n
Klockan halv fyra p\u00e5 morgonen \u00e5kte man f\u00f6rst med tre b\u00e5tar till Kummeln\u00e4s och d\u00e4rifr\u00e5n med en buss till Stockholm. Vaho satt framme i bussen. Denna 20 km l\u00e5nga bussresa gick fort.<\/p>\n
Stockholm var en stor sev\u00e4rdhet f\u00f6r alla. Cyklar, sp\u00e5rvagnar, bussar, bilar. Staden l\u00e5g vid sj\u00e4lva vattnet. Stora broar som f\u00f6rband \u00f6arna. Linjefartyg. N\u00e4r Vaho klev av bussen utanf\u00f6r centrala j\u00e4rnv\u00e4gsstationen blev han f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att se cykelparkeringen. \u201dDet var ungef\u00e4r 5000 cyklar d\u00e4r,\u201d uppskattar Vaho.<\/p>\n
I stationshallen hade Vaho s\u00e5 mycket att titta p\u00e5, som om han var p\u00e5 en biograf. De sm\u00e5 bagagefordonen var motordrivna. \u201dEn man hoppade in i f\u00f6rarhytten p\u00e5 fordonet och den h\u00e4r konstiga manicken r\u00f6rde sig snabbt fram till bagagerummet och tillbaka. Hela tiden kunde man h\u00f6ra varningsljud fr\u00e5n fordonet s\u00e5 att ingen skulle bli p\u00e5k\u00f6rd. Vi s\u00e5g ocks\u00e5 speciella vagnar f\u00f6r att transportera cyklar,\u201d minns Vaho.<\/p>\n
S\u00e5 sm\u00e5ningom hittades det r\u00e4tta t\u00e5get och den r\u00e4tta vagnen, reserverad endast f\u00f6r flyktingarna fr\u00e5n fartyget Karin. Till en b\u00f6rjan verkade denna stora lyxiga vagn f\u00f6r trettiotre estniska flyktingar som fr\u00e5n en sagobok. Klockan 6.45 b\u00f6rjade resan med sn\u00e4llt\u00e5get. T\u00e5get rusade genom berg och tunnlar, \u00f6ver sj\u00f6ar och broar. F\u00f6rst var allt s\u00e5 intressant, men efter n\u00e5gra timmar somnade Vaho, f\u00f6r han hade inte kunnat sova mycket natten innan.<\/p>\n
Det blev dags att byta t\u00e5g vid halv ett. Det andra t\u00e5get liknade det mellan Tallinn och Hapsal. Detta N\u00e4ssj\u00f6-Kalmar-t\u00e5g tog resen\u00e4rerna vidare i en timme tills de fick byta igen. D\u00e5 fick de s\u00e4tta sig i en r\u00e4lsbuss. Naturen hade blivit mycket bergig och vild. Alla var besvikna \u00f6ver att de f\u00f6rdes till en fj\u00e4rran skog och att det \u00e4nd\u00e5 kallades ett bra och vackert st\u00e4lle. S\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6gat n\u00e5dde fanns det bara skog, skog, skog. Efter 15 minuter var det stopp vid Holsbybrunn, Brunnsparken.<\/p>\n
L\u00e4s f\u00f6reg\u00e5ende del H\u00c4R >><\/a> Motorfartyget Karin anl\u00e4nde till Svenska H\u00f6garna den 8 september klockan 14. D\u00e4r fanns en fyr och ett par bostadshus p\u00e5 den steniga lilla klippan i havet. Pappa hade tagit flera foton p\u00e5 fartyget och till Vaho hade han tagit med sig n\u00e5gra r\u00f6nnb\u00e4r som smakade ljuvligt. Vaho hade inte \u00e4tit den dagen, han hade varken […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1860,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[25],"tags":[],"class_list":["post-1858","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-historia"],"yoast_head":"\n
\nL\u00e4s n\u00e4sta del H\u00c4R >><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"