Helga har aldrig sett skrivandet som ett \u201driktigt\u201d arbete utan n\u00e5got som p\u00e5g\u00e5tt vid sidan av hennes tj\u00e4nst som l\u00e4rare. Hon \u00e4r gift med f\u00f6rfattaren och l\u00e4karen Enn N\u00f5u och de har tre barn. Paret bor omv\u00e4xlande i Estland och Sverige och k\u00e4nner sig hemma i b\u00e5da l\u00e4nderna. Den 22 september 2024 firar Helga sin 90-\u00e5rsdag.<\/p>\n
F\u00f6rst flykten till Sverige och livet i flyktingl\u00e4gren, d\u00e4refter skoltiden i Stockholm och d\u00e5 jag tr\u00e4ffade Enn och f\u00f6r det tredje Estlands frig\u00f6relse ur den ryska regimens grepp och v\u00e5rt dubbla liv mellan Sverige och Estland.<\/p>\n
Ja, den var vacker. Jag f\u00f6ddes i Tartu d\u00e4r mina morf\u00f6r\u00e4ldrar bodde. Sedan bodde jag i Kohtla, Tallinn och P\u00e4rnu varifr\u00e5n vi flydde. Jag minns hur vi lekte aff\u00e4r i Jalaka-parken i P\u00e4rnu med andra barn. I tv\u00e5 \u00e5r gick jag i P\u00e4rnu folkskola nr 5. Jag minns badstranden och flykten och till slut det f\u00f6rsta \u00e5ret i Sverige i n\u00e4stan 10 flyktingl\u00e4ger. Det blev aldrig tr\u00e5kigt. I Sverige skickades min pappa iv\u00e4g p\u00e5 arbete som kartl\u00e4ggare och mamma, jag och mina tv\u00e5 br\u00f6der transporterades vidare till n\u00e4sta flyktingl\u00e4ger. Till slut fick vi bo bland svenskar p\u00e5 Adels\u00f6. D\u00e4r blev vi kvar i fem \u00e5r och det var den vackraste platsen.<\/p>\n
N\u00e4r jag l\u00e4rde k\u00e4nna och gifte mig med Enn som verkligen \u00e4r est till hundra procent. Enbart estnisk verksamhet och det estniska spr\u00e5ket kom i fr\u00e5ga. N\u00e4r vi bodde p\u00e5 Adels\u00f6 var vi de enda esterna d\u00e4r och d\u00e5 var det viktigt att lyfta fram det estniska. P\u00e5 den tiden oroades vi ocks\u00e5 f\u00f6r f\u00f6rryskningen och att den estniskspr\u00e5kiga litteraturen skulle d\u00f6 ut. Jag var den f\u00f6rsta estniska flickscouten i v\u00e4rlden utan k\u00e5rtillh\u00f6righet och tillsammans med mina br\u00f6der Arvo och Rein deltog vi i det stora scoutl\u00e4gret vid sj\u00f6n \u00d6mmern i s\u00f6dra Sverige 1948. N\u00e4r vi flyttade till Stuvsta n\u00e4ra Stockholm 1950, var det naturligt att forts\u00e4tta med det estniska ungdomsarbetet. Jag skrev artiklar i tidskrifterna Ungdomsbladet och Fyrb\u00e5ken. Min f\u00f6rsta roman (\u201dKatten \u00e4ter gr\u00e4s\u201d 1965) skrev jag ocks\u00e5 efter att Enn hade drivit p\u00e5. S\u00e5 har det fortsatt.<\/p>\n
B\u00e5de bra och d\u00e5ligt. Ganska snart visade det sig att jag inte hade de n\u00f6dv\u00e4ndiga l\u00e4raregenskaperna. Jag tycker om att ber\u00e4tta och f\u00f6rklara f\u00f6r elever men om det sitter 35 i en klass och ist\u00e4llet f\u00f6r att lyssna kastar de suddgummin eller hoppar ut genom f\u00f6nstret, d\u00e5 f\u00f6rsvinner lusten. I stora st\u00e4der som Stockholm och Uppsala fick jag klasser d\u00e4r det gick sv\u00e5ra elever. De senaste \u00e5ren gick jag ner fr\u00e5n heltidsarbete och n\u00f6jde mig med halvtid. Det i sin tur gav tid till skrivandet.<\/p>\n
Jag tror att det \u00e4r tv\u00e5, estniska och svenska, beroende p\u00e5 vem jag pratar med eller skriver f\u00f6r.<\/p>\n
Jag har skrivit 24 b\u00f6cker. Det g\u00e5r inte att j\u00e4mf\u00f6ra dem med varandra och \u00e4rligt talat har jag inte heller l\u00e4st dem efter att de kommit ut annat \u00e4n kortare avsnitt. Visst, barnboken \u201dOj-oj-oj, vad var det som h\u00e4nde\u201d har jag sj\u00e4lv ber\u00e4ttat f\u00f6r barnen. Min son Heino framh\u00e5ller ungdomsromanen \u201dSj\u00e4tte fingret\u201d som den som han tycker om. Mest l\u00e4st och \u00e4ven dramatiserad av elever \u00e4r dock ungdomsromanen \u201dH\u00e5ll mun!\u201d. \u201dEtt liv fullt av \u00f6verraskningar\u201d tycker jag om f\u00f6r fotografierna av m\u00e5lningar i den.<\/p>\n
N\u00e5gon enstaka g\u00e5ng vet jag redan fr\u00e5n b\u00f6rjan hur boken ska sluta. Oftast formulerar jag ett problem och l\u00e5ter deltagarna komma fram till hur det ska sluta.<\/p>\n
Jag har inga rutiner f\u00f6r skrivandet eftersom jag inte ser det som ett \u201darbete\u201d. Ibland skriver jag mycket, exempelvis en novell, sedan ingenting alls. Det beror p\u00e5 \u00e4mnet. Just nu f\u00f6rs\u00f6ker jag avsluta romanen \u201dDen hemliga h\u00e4sten\u201d som handlar om en m\u00e4nniskas liv fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Jag har h\u00e5llit p\u00e5 med den under flera \u00e5r. Delvis \u00e4r den autobiografisk.<\/p>\n
Nej, det \u00e4r inget som jag medvetet har kommit fram till men jag tycker sj\u00e4lv att det \u00e4r sv\u00e5rt att l\u00e4sa texter d\u00e4r meningarna \u00e4r l\u00e5nga. N\u00e4r vi talar tycker jag att talspr\u00e5ket k\u00e4nns naturligt. Jag utg\u00e5r nog fr\u00e5n det \u00e4ven n\u00e4r jag skriver.<\/p>\n
Enn var i Estland i tre dagar 1967. Han \u00e5kte via Helsingfors f\u00f6r det fanns ingen direktf\u00f6rbindelse fr\u00e5n Stockholm. Han fick en inbjudan av VEKSA (F\u00f6reningen f\u00f6r utvecklande av kulturella f\u00f6rbindelser med utlandsester) men utnyttjade inte det utan \u00e5kte som turist. Jag var hemma i Uppsala med barnen. Vi kom \u00f6verens om att han skulle skicka ett telegram p\u00e5 engelska till mig varje dag om sin mage. \u201dMagen \u00e4r i ordning\u201d betydde att han behandlades v\u00e4l. Tillf\u00e4llen som pr\u00e4glades av fruktan fanns dock i tillr\u00e4cklig m\u00e4ngd. N\u00e4r han kom hem ber\u00e4ttade han under de f\u00f6rsta dygnen om allt han varit med om. Det var bara f\u00f6r mig att skriva.<\/p>\n
Jag tror att Gud finns men inte p\u00e5 det s\u00e4tt som kyrkan l\u00e4r. Vi vet helt enkelt inte.<\/p>\n
\u201dEtt liv fullt av \u00f6verraskningar\u201d skiljer sig fr\u00e5n mina andra b\u00f6cker d\u00e5 den inneh\u00e5ller 75 av mina m\u00e5lningar och p\u00e5 motsatta sidan till varje m\u00e5lning finns en beskrivande prosadikt. Den kom ut till min 75-\u00e5rsdag. Den boken har jag bl\u00e4ddrat mest i. Att m\u00e5la \u00e4r min andra hobby eller bisyssla som jag faktiskt b\u00f6rjade med redan innan skrivandet kom ig\u00e5ng. Min pappa Aleksander Raukas f\u00f6ddes i Estland, men 11 \u00e5r gammal for han till sin morbror i Tsar-Ryssland som var matematikl\u00e4rare i Troitsk och senare i Orski och d\u00e4r studerade pappa m\u00e5lerikonst hos en rysk konstn\u00e4r vid sidan av sina studier. Ganska snart efter f\u00f6delsen sattes en pensel i min hand och m\u00e5leriet har d\u00e4refter varit en bisyssla.<\/p>\n
Sv\u00e5r fr\u00e5ga. I b\u00e5da och i inget. Jag blir aldrig svensk men som est saknar jag erfarenhet fr\u00e5n den l\u00e5nga kommunisttiden.<\/p>\n
Lycka eller olycka. Kan det vara b\u00e5de och?<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Helga \u00e4r en produktiv f\u00f6rfattare och \u00f6vers\u00e4ttare vars arbete har blivit uppm\u00e4rksammat och erk\u00e4nt p\u00e5 b\u00e4gge sidor av \u00d6stersj\u00f6n. Bland utm\u00e4rkelser som hon tilldelats kan n\u00e4mnas f\u00f6rtj\u00e4nstmedalj av Estlands president 2001 och premium f\u00f6r livsl\u00e5ngt arbete fr\u00e5n stiftelsen f\u00f6r litteratur vid Estlands Kulturkapital 2019. Hon har publicerat 24 b\u00f6cker och f\u00f6r n\u00e4rvarande arbetar hon med […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1838,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[33,34],"tags":[],"class_list":["post-1840","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-grattis","category-person"],"yoast_head":"\n