Marja Jaanivald har l\u00e4mnat jordelivet. Hon dog i Tallinn den 11 oktober. Marja blev 97 \u00e5r.<\/p>\n
Marjas liv blev till en cirkel. Hon f\u00f6ddes som Marja M\u00e4elo i Tartu d\u00e4r hon levde med sin familj. Marja ber\u00e4ttade om minnena d\u00e4rifr\u00e5n, hur de alltid var m\u00e5nga runt matbordet och att hennes mamma Helmi alltid bj\u00f6d in m\u00e4nniskor utifr\u00e5n som beh\u00f6vde v\u00e4rme och mat. Helmi M\u00e4elo var en aktiv m\u00e4nniska: chefredakt\u00f6r f\u00f6r tidskriften Eesti Naine, hon tog morsdag till Estland, jobbade politiskt f\u00f6r att h\u00f6ja kvinnors v\u00e4rde och r\u00e4ttigheter, och hon var f\u00f6rfattare. I den milj\u00f6n v\u00e4xte Marja upp.<\/p>\n
I Tartu hade Marja ett bra liv, gick i skolan och hade fiol och s\u00e5ng som fritidsintressen. S\u00e5 kom kriget. Mitt under Marjas gymnasietid kom flykten d\u00e4rifr\u00e5n, h\u00f6sten 1944. V\u00e4l i Sverige fortsatte hon sin gymnasieutbildning i Sigtuna. V\u00e4nskapen med andra i hennes \u00e5lder d\u00e4r blev det viktiga kompisg\u00e4nget fram\u00f6ver. D\u00e4r tr\u00e4ffade hon \u00e4ven V\u00e4ino, sin man.<\/p>\n
Marja var en skapande m\u00e4nniska och Konstfack i Stockholm antog henne som elev. D\u00e4r b\u00f6rjade hon tyv\u00e4rr aldrig \u2013 hennes mamma sa att det inte var ett riktigt yrke. Jag undrar ibland vad som hade h\u00e4nt i hennes liv om hon g\u00e5tt den v\u00e4gen; vad hade hennes uttryck blivit d\u00e5? Kanske akvarell som hon \u00e4gnade mycket tid \u00e5t senare i livet? Ist\u00e4llet valde hon att bli textill\u00e4rare. Hon jobbade med s\u00f6mnad, ull, garner, anv\u00e4nde spinnrocken och v\u00e4vstolen, v\u00e4xtf\u00e4rgning, stickning, knyppling mm. Estniskt handarbete var viktigt, hon gjorde folkdr\u00e4kter fr\u00e5n grunden. Estniska etnografiska f\u00f6reningen Triinu var hon aktiv i och trogen mycket l\u00e4nge. Och s\u00e5ngen h\u00f6ll hon fast vid, hon sj\u00f6ng i Stockholms Estniska K\u00f6r. Marja var ocks\u00e5 med i de estniska sammanhangen som Estniska Kultursamfundet, Estniska B\u00e5tklubben Nautic, REL och Estniska F\u00f6rsamlingen.<\/p>\n
Marja och V\u00e4ino fick tre d\u00f6ttrar: Mirjam, Kirsti och mig, Liiso. Varje ledig stund tillbringade vi ute i stugan i Stavsn\u00e4s och varje sommar var det l\u00e5nga seglatser. Sk\u00e4rg\u00e5rden och havet var viktiga och hon m\u00e5lade det i sina akvareller. M\u00e5lningen var betydelsefull och hon skapade mycket.<\/p>\n
Det blev 70 \u00e5r f\u00f6r Marja i Sverige. Hon var en del av det svenska samh\u00e4llet h\u00e4r men pratade alltid om hur mycket b\u00e4ttre allt var i hemlandet. Gr\u00e4set var alltid gr\u00f6nare p\u00e5 andra sidan, i Estland. Hennes l\u00e4ngtan tillbaka v\u00e4xte sig stark, hon ville kunna sjunga de estniska s\u00e5ngerna och trampa p\u00e5 den estniska jorden igen. Jag minns s\u00e5 v\u00e4l den dagen hon ber\u00e4ttade att hon ville flytta tillbaka till Estland, f\u00f6r att leva resten av livet d\u00e4r. Hon planerade s\u00e5 noga vad hon skulle ta med till sitt nya och sista boende. Och d\u00e4r, i sitt rum med utsikt \u00f6ver havet, levde hon till slutet. Hon fullf\u00f6ljde sin dr\u00f6m och sl\u00f6t cirkeln i sitt hemland.<\/p>\n
Min mamma har gett avtryck i v\u00e4rlden. Hon var en energisk och levnadsglad, kreativ och skapande person. Hon var \u00f6ppen och fram\u00e5t, pratade alltid med m\u00e4nniskor i sin n\u00e4rhet, med dem hon k\u00e4nde och med dem som var ok\u00e4nda. Hon bj\u00f6d p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Och hon var or\u00e4dd att g\u00f6ra nya saker \u2013 som att l\u00e4ra sig spela gitarr p\u00e5 \u00e4ldre dar eller g\u00e5 p\u00e5 engelskakurs. Jag kommer minnas henne f\u00f6r det kreativa hon delade med sig av och uppmuntrade oss att g\u00f6ra sj\u00e4lva. F\u00f6r Mirjam och Kirsti lever handarbetet vidare som en viktig del av livet.<\/p>\n
Jag kommer minnas mamma f\u00f6r musiken hon tog in i v\u00e5ra liv och som blev viktig f\u00f6r mig. Jag minns hennes mannagrynsgr\u00f6t och ser barnbarnen runt henne. Jag minns hennes stora gryta \u201dpajatoit\u201d mitt p\u00e5 matbordet.<\/p>\n
Jag minns och \u00e4r tacksam \u00f6ver att naturen, som hon trivdes i, har blivit sj\u00e4lvklar f\u00f6r oss. Jag minns f\u00f6r alltid leendena och skratten, de b\u00e4r jag inom mig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Marja Jaanivald har l\u00e4mnat jordelivet. Hon dog i Tallinn den 11 oktober. Marja blev 97 \u00e5r. Marjas liv blev till en cirkel. Hon f\u00f6ddes som Marja M\u00e4elo i Tartu d\u00e4r hon levde med sin familj. Marja ber\u00e4ttade om minnena d\u00e4rifr\u00e5n, hur de alltid var m\u00e5nga runt matbordet och att hennes mamma Helmi alltid bj\u00f6d in […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1685,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[96,28],"tags":[],"class_list":["post-1752","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-2-2023-sv","category-in-memoriam-sv"],"yoast_head":"\n