S\u00e5 beskriver Ju\u0308ri-Karl Seim sin l\u00e5ngvariga verksamhet med Estland n\u00e4r jag pratade med honom under \u00e5ren p\u00e5 hans landst\u00e4lle i Roo p\u00e5 \u00d6sel eller i Stockholm. Hans allvarliga sjukdom stoppade hans verksamhet i maj 2023.<\/p>\n
Som vanligt var det relationen med Estland som var kontroversiell, hur mycket man kommunicerar med de officiella myndigheterna i Sovjetunionen och med det officiella Estland, det var en tid d\u00e5 det skapade en sp\u00e4nning mellan m\u00e4nniskor. M\u00e4nsklig kommunikation \u00e4r en sak men ocks\u00e5 politisk kommunikation. Hela tiden fanns det detta skarpa flyktingpolitiska tryck att man inte fick kommunicera med de officiella sovjetiska myndigheterna. Fr\u00e5gan var hela tiden: om personerna \u00e4r officiella b\u00e4rare av det andra systemet eller inte. Och hur nationella de \u00e4r. <\/em><\/p>\n Ju\u0308ri-Karls politiska verksamhet genom \u00e5ren skedde tyst och mycket tillbakadraget, precis som hans personlighet var. Denna verksamhet \u00e4r ok\u00e4nd f\u00f6r m\u00e5nga, till exempel hur han kunde delta i flera internationella socialdemokraters kongresser genom \u00e5ren och tr\u00e4ffa inflytelserika personer d\u00e4r. Vid en av dessa tr\u00e4ffade han Willy Brandt.<\/p>\n Enn Kokk, Johannes Mihkelson och andra arbetade med att propagera f\u00f6r Estland. H\u00f6sten 1988 och 1989 deltog jag p\u00e5 tv\u00e5 av Socialdemokraternas Internationaler. De hade ett ganska starkt inflytande p\u00e5 den tiden. Dess ordf\u00f6rande var den v\u00e4sttyske politikern Willy Brandt. Vid ett r\u00e5dsm\u00f6te i Gen\u00e8ve, en m\u00e5nad f\u00f6re Berlinmurens fall, h\u00f6sten 1989, h\u00f6lls en middag. D\u00e4r var det ordnat s\u00e5 att jag satt vid bordet med Willy Brandt. Han och jag diskuterade sovjetiska angel\u00e4genheter i ungef\u00e4r en timme. Jag k\u00e4nde mig v\u00e4ldigt hedrad av det. Brandt pratade om hur han varit medlare mellan Nord- och Sydkorea, och jag pratade om vad som h\u00e4nde i Estland. Jag f\u00f6rs\u00f6kte ge honom r\u00e5d och f\u00f6rklara saker. Hans perspektiv och kontakt hade alltid varit med Gorbatjov och Moskva, men d\u00e5 kunde jag prata om estniska angel\u00e4genheter. D\u00e5 k\u00e4nde jag att jag representerade Estland. Det var ett sp\u00e4nnande \u00f6gonblick f\u00f6r mig. <\/em><\/p>\n Det \u00e4r inte heller m\u00e5nga som vet hur Ju\u0308ri-Karl hj\u00e4lpte Estlands politiska ledning med praktiska fr\u00e5gor under \u00e5teruppr\u00e4ttandet av sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten.<\/p>\n Ett av problemen med Estland var hur man skulle h\u00e5lla kontakten med omv\u00e4rlden, det var v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att h\u00e5lla kontakten via telefon. Det fanns praktiskt taget ingen mobilanslutning. F\u00f6r utlandssamtal var man tvungen att bes\u00f6ka telefoncentralen i Tallinn d\u00e4r tanterna satt och begr\u00e4nsade samtalen och det inte fanns tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga linjer. Lennart Meri bes\u00f6kte Sverige flera g\u00e5nger, n\u00e4r han var utrikesminister (1990\u20131992) och bodde p\u00e5 ett mindre hotell n\u00e4ra Tegn\u00e9rlunden. Med pengarna jag hade f\u00e5tt fr\u00e5n AIC (Arbetarr\u00f6relsens Internationella Centrum) k\u00f6pte jag tv\u00e5 NMT-telefoner och tog sedan med dem till Lennart Meri f\u00f6r att han som utrikesminister skulle enklare kunna h\u00e5lla kontakten med utlandet.<\/em><\/p>\n Att f\u00f6rklara Estlands sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsstr\u00e4van f\u00f6r de svenska socialdemokraterna var en sv\u00e5r uppgift.<\/p>\n De svenska Socialdemokraternas f\u00f6rh\u00e5llande till de baltiska staterna och den sovjetiska ockupationen hade alltid varit problematisk och det fanns ingen allvarlig kritik mot Sovjetunionen. Kritik ans\u00e5gs vara antisovjetisk. 1991 var det val i Sverige och S b\u00f6rjade f\u00f6rst\u00e5 att h\u00f6gern, Folkpartiet och Moderaterna, hade en mycket stark fr\u00e5ga, som de fruktade. Det var till exempel m\u00e5ndagsdemonstrationerna p\u00e5 Norrmalmstorg d\u00e4r frihet kr\u00e4vdes f\u00f6r de baltiska staterna. <\/em><\/p>\n F\u00f6r att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt hitta ett alternativ till detta bildades en grupp bland sossarna, d\u00e4r kulturpersonligheter ingick, som bevakade fr\u00e5gan, och jag blev ocks\u00e5 inbjuden dit. Enn Kokk och Jaan Ungerson var ocks\u00e5 med i denna grupp. Det var fr\u00e4mst k\u00e4nda svenska socialdemokratiska profiler, som Theodor Kallifatides. Han representerade fortfarande en f\u00f6rsiktig linje, i den meningen att han absolut inte var intresserad av Sovjetunionens sammanbrott. Detta var en av de saker som man fruktade mycket i Sverige, f\u00f6r att detta skulle leda till instabilitet. <\/em><\/p>\n I februari 1991 \u00f6ppnades Estlands informationskontor med UD-medel. Fr\u00e5gan var vem som skulle bli chef f\u00f6r detta kontor. Ju\u0308ri-Karl var vid detta tillf\u00e4lle aktiv i Baltiska institutets styrelse och d\u00e4r fanns en kollega som han rekommenderade till Lennart Meri. Ju\u0308ri-Karl f\u00f6reslog Margus Laidre.<\/p>\n Kampen stod mellan Edgar Savisaar och Lennart Meri om utn\u00e4mningen. Meri var utrikesminister i Savisaars regering och han ans\u00e5g sig vara beslutsfattare. Men Savisaar ville f\u00e5 dit \u201csin\u201d person. <\/em><\/p>\n N\u00e4r kontoret \u00f6ppnades var Alur Reinans, \u00dclo Ignats och jag d\u00e4r. Men Savisaar best\u00e4mde sig f\u00f6r att utse historieprofessorn Aadu Must. Aadu Must var i Sverige i ett halv\u00e5r, sedan \u00e5kte han tillbaka till Estland. Efter kuppen i Moskva var fr\u00e5gan vem som skulle bli den f\u00f6rste estniske ambassad\u00f6ren i Sverige. Jag rekommenderade igen Margus Laidre till Marju Lauristin, som i sin tur kontaktade Meri. Meri best\u00e4mde till Laidres f\u00f6rdel. <\/em><\/p>\n Jag hade tr\u00e4ffat Edgar Savisaar mycket tidigare, n\u00e5gra m\u00e5nader efter att Folkfronten skapades. Folkfronten skapades i april\/maj 1988 och d\u00e5 \u00e5kte jag till Estland. Vi grundade \u00e4ven en st\u00f6dgrupp till Folkfronten i Stockholm, efter att jag gjort ett upprop. En medlem var Andres Ku\u0308ng. Det var viktigt att visa st\u00f6d f\u00f6r Folkfrontens verksamhet. Jag deltog p\u00e5 deras kongresser i Estland flera g\u00e5nger och d\u00e5 tr\u00e4ffade jag Savisaar d\u00e4r. <\/em><\/p>\n Jag tr\u00e4ffade Savisaar flera g\u00e5nger ocks\u00e5 i Stockholm. En g\u00e5ng arrangerade han \u201clandstigning\u201d till Stockholm med en estnisk isbrytare med folk fr\u00e5n Folkfronten ombord: Rein Veidemann, Toomas Varek m.fl. N\u00e4sta g\u00e5ng var Savisaar h\u00e4r p\u00e5 ett officiellt bes\u00f6k och d\u00e5 var jag hans tolk i en vecka. Jag tr\u00e4ffade alla slags m\u00e4nniskor p\u00e5 fina middagar. V\u00e5ren 1989 f\u00f6ljde Savisaar med transportministern Tiit V\u00e4hi och d\u00e5 diskuterade vi tillsammans Estlands framtid. <\/em><\/p>\n F\u00e4rgstarka \u00e4r Ju\u0308ri-Karls minnen fr\u00e5n sin 40-\u00e5rsdag, som \u00e4gde rum vid Estlands \u00e5teruppr\u00e4ttande f\u00f6re sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten i augusti 1991 i Veskij\u00e4rve.<\/p>\n P\u00e5 l\u00f6rdagen den 17 augusti firade vi min 40-\u00e5rsdag i Veskij\u00e4rve. Veskij\u00e4rve \u00e4r en l\u00e4mplig plats f\u00f6r olika sammankomster p\u00e5 sommaren och rymmer m\u00e5nga m\u00e4nniskor. G\u00e4sterna badade bastu, simmade och rodde p\u00e5 sj\u00f6n. Efter\u00e5t var det dukat d\u00e4r vi hade fest. Bland g\u00e4sterna fanns estniska politiker som Marju Lauristin, Peeter Vihalemm och Ignar Fjuk samt lokala frihetsk\u00e4mpar som \u00dclo Ignats och Jaan Uustalu. \u00d6verg\u00e5ngsregeringens ordf\u00f6rande Edgar Savisaar kom tillsammans med sin d\u00e5varande sekreterare Vilja Laanaru, som senare blev hans fru. Med Savisaar kom ocks\u00e5 Eimar Rahumaa, en tj\u00e4nsteman p\u00e5 Sovjets ambassad, som jag inte bjudit in. Festen fortsatte. Efter kaffe och kringel h\u00f6ll Savisaar, Marju Lauristin, Raimond Kolk och Johannes Mihkelson tal. <\/em><\/p>\n N\u00e4sta dag \u00e5kte estniska politiker fr\u00e5n Veskij\u00e4rve till Elfvik p\u00e5 Liding\u00f6, d\u00e4r en konferens anordnad av AIC skulle b\u00f6rja p\u00e5 m\u00e5ndagen. Lettiska och litauiska politiker hade ocks\u00e5 bjudits in, liksom representanter fr\u00e5n utrikesdepartementet som kabinettssekreteraren Pierre Schori, Lena Hjelm Wall\u00e9n, Gunnar Stenarv och andra som \u00e4gnade sig \u00e5t utrikespolitik. <\/em><\/p>\n N\u00e4r jag slog p\u00e5 radion vid sextiden p\u00e5 m\u00e5ndagsmorgonen och h\u00f6rde vad som h\u00e4nde i Moskva, d\u00e5 ringde jag genast till Savisaar p\u00e5 Plaza Hotel. Jag fr\u00e5gade om han hade h\u00f6rt. Han svarade ja och jag \u00e5kte genast till Liding\u00f6. Vi satt d\u00e4r tillsammans med Marju Lauristin, Peeter Vihalemm och Ignar Fjuk, som alla var informerade om h\u00e4ndelserna i Moskva. Men vi visste inte riktigt vad som egentligen hade h\u00e4nt d\u00e4r. Vi visste bara att kommitt\u00e9n f\u00f6r statskuppen hade upptr\u00e4tt, men vi k\u00e4nde inte till alla personer som var d\u00e4r. Jag k\u00e4nde till den konservativa Ligatjov och Boris Pugo, en lett som senare tog sitt liv. <\/em><\/p>\n F\u00f6rsta reaktionen var att de m\u00e5ste \u00e5ka till Estland genast, men hur skulle de ta sig dit? Vi kontaktade Savisaar och pratade med Stenarv om att vi m\u00e5ste tr\u00e4ffa Sveriges utrikesminister. Vi k\u00f6rde direkt fr\u00e5n Liding\u00f6 till utrikesdepartementet, politikerna i departementets bil, jag med min egen bil och vi ignorerade alla trafikregler. Jag k\u00f6rde l\u00e4ngs enkelriktade Sturegatan i motsatt riktning f\u00f6r att komma fram till utrikesdepartementet samtidigt som de andra. Vi hade pratat med Savisaar om att han ocks\u00e5 skulle komma direkt fr\u00e5n sitt hotell med Rahumaa. Jag parkerade bredvid UD och min bil stod d\u00e4r, det var m\u00f6jligt p\u00e5 den tiden. <\/em><\/p>\n Vi satt d\u00e4r, jag, Marju Lauristin, Ignar Fjuk och Savisaar p\u00e5 utrikesministerns kontor. Vi satt p\u00e5 ena sidan och Sten Andersson satt mitt emot oss, bredvid honom satt Pierre Schori och sedan Gunnar Stenarv, som satt bakom Sten Andersson. De f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 mer information om vad som h\u00e4nde i Moskva. Samtalet skedde p\u00e5 engelska, och Savisaar hade sv\u00e5rt med det. Pl\u00f6tsligt kom ett meddelande att de hade kontakt med Jeltsin, som ville prata med Savisaar. Savisaar f\u00f6rsvann in i ett annat rum, den som organiserade det var Eimar Rahumaa. Han var kontaktperson med Jeltsin. <\/em><\/p>\n Vi satt kvar hos Andersson med Marju Lauristin och Ignar Fjuk. Pl\u00f6tsligt st\u00e4llde Marju Lauristin en fr\u00e5ga till Sten Andersson: \u201cKommer Sverige att erk\u00e4nna oss om vi f\u00f6rklarar oss sj\u00e4lvst\u00e4ndiga?\u201d Sten Andersson och Pierre Schori svarade inte, men Gunnar Stenarv skakade p\u00e5 huvudet (\u201ds\u00e5 f\u00e5r man inte fr\u00e5ga\u201d). <\/em><\/p>\n Vi var p\u00e5 UD i ungef\u00e4r en timme. Savisaar kom inte i kontakt med Jeltsin. Men alla pratade om hur de skulle ta sig hem. Det var m\u00e5ndag och det var M\u00e5ndagsm\u00f6te p\u00e5 Norrmalmstorg, d\u00e5 visste redan hela det svenska folket att n\u00e5got hade h\u00e4nt i Moskva. M\u00e5nga hade inbjudits att upptr\u00e4da p\u00e5 m\u00f6tet. Naturligtvis ocks\u00e5 Savisaar, som f\u00f6rst ville g\u00e5 till sitt hotell f\u00f6r att f\u00f6rbereda sitt tal. Han hade kanske en timme p\u00e5 sig att g\u00f6ra detta innan han skulle vara p\u00e5 Norrmalmstorg. D\u00e4r samlades m\u00e5nga fr\u00e5n Estland, m\u00e4nniskor fr\u00e5n Folkfronten och Estniska kongressen. Och vi hade ocks\u00e5 telefonkontakt med Lennart Meri, som ocks\u00e5 var utomlands. Hela tiden handlade det om vem som \u00e4r i Estland och vem som inte \u00e4r d\u00e4r och vad som h\u00e4nder i Estland. D\u00e5 visste ingen hur kuppen skulle utvecklas. <\/em><\/p>\n F\u00f6rmiddagen \u00e4gnades \u00e5t returbiljetter f\u00f6r \u00e5terresan. Marju Lauristin och Peeter Vihalemm fick s\u00e4tta sig p\u00e5 SAS-planet som gick vid tv\u00e5tiden. Savisaar sa d\u00e5: \u201cVi f\u00e5r inte resa p\u00e5 samma plan, d\u00e5 pl\u00f6tsligt tas det planet i beslag och vi grips alla tillsammans\u201d. S\u00e5 han fick resa en annan v\u00e4g, via Helsingfors, och d\u00e4rifr\u00e5n skulle en b\u00e5t m\u00f6ta honom och ta honom till Estland. Fr\u00e5gan g\u00e4llde bara biljetten som Savisaar beh\u00f6vde, eftersom han inte hade n\u00e5gon och dessutom inga pengar. N\u00e5gon var tvungen att k\u00f6pa den \u00e5t honom. S\u00e5 jag k\u00f6pte den med min arbetsgivares kreditkort. Den betalades senare av sossarna, eller om det var UD, jag minns inte. <\/em><\/p>\n Marju Lauristin och hennes s\u00e4llskap tog planet till Tallinn och anl\u00e4nde till Toompea efter fyra. De skyndade genast dit f\u00f6r det hade b\u00f6rjat h\u00e4nda saker d\u00e4r. <\/em><\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/rahvuslikkontakt.se\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/juri-karl-seim-mart-maandi.webp\")
<\/a>