H\u00f6sten 2006 tillbringade jag tv\u00e5 veckor som g\u00e4stprofessor vid Immanuel Kant-universitetet i Kaliningrad. Studenterna delade snabbt upp sig i tv\u00e5 l\u00e4ger, de som uppskattade mina kanske typiskt v\u00e4sterl\u00e4ndska framtr\u00e4danden, och de som n\u00e4rmast hatade mig.<\/p>\n
Med de f\u00f6rstn\u00e4mnda umgicks jag p\u00e5 fritiden s\u00e5 mycket jag kunde. Jag \u201dbeundrade\u201d inte bara den traditionella T-34, som stod uppst\u00e4lld mitt bland studentbost\u00e4derna, utan jag s\u00e5g ocks\u00e5 hur det i Kaliningrads f\u00f6rorter fortfarande stod kvar s\u00e5 gott som intakta f\u00f6rkrigsbyggnader, som s\u00e5g ut precis som i G\u00f6ttingen eller till exempel Marburg. K\u00e4rleksfullt kallade studenterna sin hemstad \u201dKenix\u201d.<\/p>\n
Samtidigt hade Kaliningrad oblast<\/em> f\u00e5tt sin f\u00f6rsta civila guvern\u00f6r. Allts\u00e5 inte l\u00e4ngre en bister amiral med pilotsolglas\u00f6gon och en sk\u00e4rmm\u00f6ssa stor som ett paraply. Den nye guvern\u00f6ren hade dessutom kunnat v\u00e4nda sig mot v\u00e4st och f\u00f6rs\u00f6kt attrahera stora holl\u00e4ndska f\u00f6retag som Philips och andra.<\/p>\n Medan jag fortfarande sm\u00e4lte alla upplevelser bj\u00f6d tv\u00e5 kolleger ut mig p\u00e5 avskedsmiddag. Vi k\u00f6rde ut i bil, i kanske en timme och hamnade n\u00e5gonstans vid \u00d6stersj\u00f6ns kust i en by, som s\u00e5g ut som de v\u00e4sttyska kurorterna Timmendorfer Strand eller Travemu\u0308nde. Eller till och med som P\u00e4rnu. Bara mycket mindre och mer gammaldags, dvs precis som f\u00f6re andra v\u00e4rldskriget. Restaurangen jag togs till visade ocks\u00e5 tydliga anor fr\u00e5n f\u00f6rkrigs-Tyskland, eller snarare Ost-Preussen. Min fr\u00e5ga besvarades med det att denna kustby i slutet av kriget hade beslagtagits av en grupp sovjetofficerare, som med vapenmakt hindrat partimedlemmar fr\u00e5n att komma in. F\u00f6ljaktligen hade man lyckats beh\u00e5lla allt i ursprunglig form, renhet och effektivitet. D\u00e4rf\u00f6r var maten, som v\u00e4ntat, uts\u00f6kt, och betj\u00e4ningen som p\u00e5 den b\u00e4sta officersm\u00e4ssan n\u00e5gonsin. \u00c4ven vodkan klart godk\u00e4nd\u2026<\/p>\n Mot slutet av kv\u00e4llen, n\u00e4r vi alla f\u00f6rbr\u00f6drats och \u00e5terf\u00e4rden n\u00e4rmade sig, tackade jag artigt och v\u00e5gade fr\u00e5ga: \u201dMeine Herren<\/em>, allt \u00e4r ju v\u00e4ldigt fint h\u00e4r hos er, aber, aber<\/em>\u2026 Hur st\u00e5r det egentligen till? Hur kommer framtiden att gestaltas f\u00f6r ert Kaliningrad? F\u00f6r min del ser jag tre alternativ. a) Ni \u00e5terst\u00e4ller ert gamla v\u00e4sterl\u00e4ndska arv, med st\u00f6d av Tyskland, Nederl\u00e4nderna och nu Europeiska Unionen? Eller b) ni vill pl\u00f6tsligt bli en normal \u00f6stersj\u00f6stat, som era grannar Estland, Lettland och Litauen? Eller c) kommer Moskvas derzhava, j\u00e4rnn\u00e4ve, fortfarande att r\u00e5da?\u201d<\/p>\n Kollegerna svarade f\u00f6rst inte, utan tittade tyst p\u00e5 varann. D\u00e5 sade den \u00e4ldre: \u201dLieber Herr<\/em> Kollege<\/em>\u201d, ni skall veta, att h\u00e4r i Kaliningrad l\u00e4ser 25% av v\u00e5ra studenter engelska och 15 % l\u00e4ser tyska. \u00c5terst\u00e5ende 60 % l\u00e4ser \u2013 Kalashnikov.\u201d S\u00e5dant var l\u00e4get f\u00f6r 17 \u00e5r sedan. Men nu?<\/p>\n Vilken kunde allts\u00e5 inst\u00e4llningen vara i dag, \u00e5r 2023? Efter \u201dMordors\u201d h\u00e4pnadsv\u00e4ckande f\u00f6rluster i Ukraina, och motsvarande nedg\u00e5ng i prestige f\u00f6r \u201cSauron\u201d, fr\u00e5gar man sig vilken eventuellt sj\u00e4lvst\u00e4ndig verkst\u00e4llande makt amiralen och\/eller guvern\u00f6ren och kanske till och med det gamla v\u00e4lk\u00e4nda universitetet kunde ha? Vad vore de kapabla till? Med vilket st\u00f6d? Och vilket inflytande kunde v\u00e4stv\u00e4rlden (Tyskland, Europeiska unionen och NATO) t\u00e4nkas ut\u00f6va?<\/p>\n Till exempel har grannarna Polen och Litauen \u00e5terinf\u00f6rt sina gamla namn p\u00e5 staden, Kr\u00f2leswiec<\/em> och Karaliaucius. Lettland och Estland skulle kunna g\u00f6ra detsamma, allts\u00e5 K\u00f6nigsberg<\/em>. \u00c4ven Sverige. Varf\u00f6r inte?<\/p>\n Den varma f\u00f6rkrigssommaren 1939 reste min far (f\u00f6dd 1916) som journalist genom den gamla ostpreussiska ordensoch universitetsstaden. Han suckade nostalgiskt: \u201cAhh, K\u00f6nigsberg, vilken musik, vilken fin musik, fr\u00e5n varje tr\u00e4dg\u00e5rd\u201d… Ja, just K\u00f6nigsberg<\/em>, idag fortfarande ett centrum f\u00f6r milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6relse och strategisk aggression, d\u00f6pt efter den gamle ballerinajagande politruken Kalinin!<\/p>\n Kaliningrads kommenderande amiral borde i dag vara mycket orolig, helt inst\u00e4ngd som han syns bli mellan NATOs innanhav, NATO-Polen, NATO-Litauen samt \u00e5 andra sidan det v\u00e4ldiga, eurasiska \u201cMordor\u201d. Samtidigt vet han, om inte annat s\u00e5 genom NATO-generalen Shirreffs bok \u201cKrig med Ryssland\u201c (2016), att hans Kaliningrad vid en eventuell storkonflikt sj\u00e4lvfallet blir ett strategiskt f\u00f6rstahandsm\u00e5l f\u00f6r NATO-sidan. Har vi s\u00e5lunda anledning att f\u00f6rv\u00e4nta oss n\u00e5got annat \u00e4n raketer, v\u00e5ld och sm\u00e4rta fr\u00e5n Kaliningradregionen? Samt \u2013 fortfarande ju \u2013 kolossala m\u00e4ngder med orenat avfall, r\u00e4tt ut i \u00d6stersj\u00f6n?<\/p>\n Eller, och det vore en n\u00e5d att stilla bedja om, kan det i Kaliningrad efter hand rent av komma till grundl\u00e4ggande f\u00f6r\u00e4ndringar, till och med i riktning mot svoboda<\/em> (frihet) och kanske t.o.m. en normal demokrati? S\u00e5 l\u00e4nge \u201cSauron\u201d och hans massm\u00f6rdare sitter kvar vid l\u00e5ngbordet i Kreml pekar tyv\u00e4rr alla indikatorer fortfarande p\u00e5 konflikt.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/rahvuslikkontakt.se\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/kaliningrad-2.webp\")
<\/a>