Hilma \u00e4r en uppskattad pianist och k\u00f6rledare som har samarbetat med stora estniska musikpersonligheter s\u00e5som tons\u00e4ttaren Eduard Tubin och violinisten Alfred Pisuke. Hilma har under sitt l\u00e5nga och aktiva liv varit pianoackompanjat\u00f6r \u00e5t ett or\u00e4kneligt antal musiker, mans-, dam- och blandade k\u00f6rer, sj\u00e4lv framtr\u00e4tt som pianosolist och under \u00e5ren 1968\u20131975 varit dirigent f\u00f6r Stockholms Estniska Damk\u00f6r. Hilma inspirerades till ett liv i musikens tj\u00e4nst av sin far Verner Nerep (1895\u20131959) som under Estlands tid som sj\u00e4lvst\u00e4ndig nation var en k\u00e4nd person i kulturkretsar. Han var dirigent vid 1938 \u00e5rs stora s\u00e5ngfestival och chefsdirigent vid Nationaloperan Estonia 1942\u20131944.<\/p>\n
M\u00e4nniskor n\u00e4ra Hilma s\u00e4ger om henne att hon \u00e4r \u00e5terh\u00e5llsamheten personifierad. Trots sin utvecklade musikalitet och beundransv\u00e4rda professionalism s\u00e4tter hon aldrig sig sj\u00e4lv i centrum. Ordet \u201d\u00e5terh\u00e5llsam\u201d byter hon ut mot \u201dkritisk och sj\u00e4lvkritisk\u201d.<\/p>\n
Men handlingarna talar f\u00f6r sig sj\u00e4lv och d\u00e4r Hilma befinner sig sker goda och stora saker, oavsett om det handlar om konserter p\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5, sp\u00e4nnande konsertresor med k\u00f6rer eller arbete som musikkritiker vid Estniska Dagbladet i Stockholm. Ibland h\u00e4nder ocks\u00e5 saker utanf\u00f6r musiken. S\u00e5 \u00e4r t ex Hilma en av dem som vi kan tacka f\u00f6r att Estniska F\u00f6rskolan i Stockholm i \u00e5r kan fira sin 54:e f\u00f6delsedag.<\/p>\n
Nedan f\u00f6ljer en intervju med jubilaren, en av st\u00f6ttepelarna i den estniska gemenskapen i Stockholm, vars insatser f\u00f6r bevarandet av estnisk kultur och estniskheten utanf\u00f6r hemlandet \u00e4r ov\u00e4rderliga.<\/p>\n
Jag \u00e4r f\u00f6dd den 18 september 1923 i Tallinn och kom till Sverige med den stora flyktingv\u00e5gen 1944. I elva \u00e5r studerade jag vid Hans Kubus privatgymnasium i Tallinn. Gymnasiet l\u00e5g i centrala Tallinn p\u00e5 d\u00e5varande Imanta-gatan (nu Lauteri). Vid marsbombningen 1944 tr\u00e4ffades skolan och brann tyv\u00e4rr ner till grunden.<\/p>\n
Min pappa hade stor betydelse f\u00f6r mitt liv i musiken. Jag gick mycket p\u00e5 operan och en g\u00e5ng fick jag som litet barn till och med st\u00e5 bredvid pappas dirigentpult och titta ut \u00f6ver scenen. Pappa gav mig ingen undervisning i musik. Ist\u00e4llet satte han mig att studera piano hos professor Theodor Lemba fr\u00e5n 12-\u00e5rs \u00e5lder. Ett par \u00e5r senare fortsatte jag med musikstudier i Tallinns Konservatorium parallellt med gymnasiet. Efter skoldagens slut sprang jag till konservatoriet och s\u00e5 h\u00f6ll det p\u00e5 med viss variation (p\u00e5 grund av kriget f\u00f6rekom ibland pauser) fram till marsbombningen.<\/p>\n
Jag tycker om allt fr\u00e5n barock till dagens musik. Men jag tycker inte om Sch\u00f6nbergs 12-tonsmusik. En g\u00e5ng h\u00f6ll jag f\u00f6redrag om Arvo P\u00e4rts verk fr\u00e5n hans tidiga period som han idag inte vill k\u00e4nnas vid, men n\u00e5gra av dessa, s\u00e4rskilt cellokonserten, \u00e4r trots sin modernism v\u00e4ldigt trevliga att lyssna p\u00e5.<\/p>\n
Redan under det f\u00f6rsta \u00e5ret som flykting b\u00f6rjade jag arbeta aktivt inom den svenska organisationen Hj\u00e4lp Krigets Offer som organiserade framtr\u00e4danden med musik och tal inf\u00f6r landsm\u00e4n i flyktingl\u00e4gren. Jag minns de f\u00f6rsta resorna tillsammans med violinisten Alfred Pisuke och primadonnan Els Vaarman fr\u00e5n Estonia-operan. Jag ackompanjerade dem vid pianot men framtr\u00e4dde ocks\u00e5 som solist. Under f\u00f6rsta v\u00e5ren i flyktingl\u00e4ger spelade jag ocks\u00e5 trio (violin, cello, piano) tillsammans med Valdeko Kangro och Kaljo Raid, mina medstudenter fr\u00e5n Konservatoriet i Tallinn. N\u00e4stkommande \u00e5r var jag ackompanjat\u00f6r vid Helmi Betlems s\u00e5ngstudio under hennes s\u00e5nglektioner med elever.<\/p>\n
Men strax visade det sig att jag saknade n\u00f6dv\u00e4ndiga papper och adekvat utbildning f\u00f6r att arbeta som musikl\u00e4rare i Sverige och m\u00e5ste g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t det.<\/p>\n
Jag ville b\u00f6rja studera vid Musikaliska Akademien i Stockholm men dit fick man bara tilltr\u00e4de om man var svensk medborgare. F\u00f6r att bli medborgare m\u00e5ste man vistas i Sverige i sju \u00e5r. Men det gick ocks\u00e5 att avl\u00e4gga examen som extern student och d\u00e4rigenom p\u00e5skynda hela processen.<\/p>\n
Jag hade l\u00e4st musikhistoria och teori vid Tallinns Konservatorium men d\u00e4rut\u00f6ver m\u00e5ste man kunna \u00e4mnen som var nya f\u00f6r mig; spela violin och orgel, \u00e4ven n\u00e5gon slags s\u00e5ngutbildning. F\u00f6r att klara examen tog vi till principen om naturahush\u00e5llning: s\u00e5ngpedagogen Elli-Maria Hallap gav mig s\u00e5nglektioner och jag ackompanjerade hennes elever (det gjorde \u00e4ven min far Verner Nerep). Violinisten Celia Aumere gav mig gratis violinlektioner p\u00e5 sin fritid, den unge lettiske musikern Leons Reiters l\u00e4rde mig kontrapunkt (jag hade visserligen studerat lite hos professor Heino Eller vid Tallinns Konservatorium). Att leda orkester fick jag \u00f6vning i under min fars ledning med Estniska F\u00f6reningens lilla orkester. Inf\u00f6r k\u00f6rdirigent-examen samlade vi ihop v\u00e4nner och bekanta och \u00f6vade p\u00e5 examenss\u00e5ngen. Jag fick ett bra betyg f\u00f6r dirigeringen. Till slut hade jag genomf\u00f6rt alla examina och i december 1951 blev jag diplomerad musikl\u00e4rare. D\u00e4refter arbetade jag fem \u00e5r i fem olika svenska st\u00e4der \u2013 Norrk\u00f6ping, \u00d6stersund, Danderyd, Uppsala, G\u00e4vle.<\/p>\n
1957 fick jag arbete som musikl\u00e4rare i Stockholm och d\u00e4rigenom kunde jag delta i det estniska musiklivet h\u00e4r i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning. 1968 bildades Stockholms Estniska Damk\u00f6r inf\u00f6r den kommande allm\u00e4nna s\u00e5ngfestivalen i Sverige och S\u00e5ngarf\u00f6rbundet som arrang\u00f6r engagerade mig som dirigent f\u00f6r damk\u00f6ren. Att dirigera k\u00f6ren var mycket trevligt f\u00f6r vi hade hela tiden framtr\u00e4danden och vi l\u00e4rde oss nya s\u00e5nger. Ibland blev det knappt om tid.<\/p>\n
Damk\u00f6ren framtr\u00e4dde ofta i Stockholm, men vi reste ocks\u00e5 och konserterade i andra orter, t ex i Jyv\u00e4skyl\u00e4 i Finland. Vi deltog ocks\u00e5 vid de Estniska Dagarna i Mu\u0308nster, Tyskland, d\u00e4r vi framtr\u00e4dde i en kyrka. Repertoaren bestod av nationalromantiska s\u00e5nger men vi framf\u00f6rde ocks\u00e5 nyare musik s\u00e5som Veljo Tormis runovisor och Eduard Tubins Vanapiiga-s\u00e5nger. N\u00e4r vi hade framf\u00f6rt dessa vid ett par konserter d\u00f6k Tubin glatt upp bakom scenen och sa: \u201dNu sitter Vanapiiga-s\u00e5ngerna d\u00e4r de ska!\u201d S\u00e5 var det. P\u00e5 samma s\u00e4tt kommenterade Tubin ocks\u00e5 mina soloframtr\u00e4danden och sa: \u201dNu l\u00e5ter det igen som det ska. Tydligen har det funnits tillr\u00e4ckligt med tid f\u00f6r \u00f6vning.\u201d Det st\u00e4mde f\u00f6r n\u00e4r framtr\u00e4dandena \u00e4gde rum efter l\u00e4rarens l\u00e5nga sommarsemester kunde man slipa mera p\u00e5 detaljerna och spela b\u00e4ttre.<\/p>\n
Jag var dirigent f\u00f6r Stockholms Estniska Damk\u00f6r till 1975 d\u00e5 jag m\u00e5ste sluta p\u00e5 grund av arbete i T\u00e4by Musikskola.<\/p>\n
Under min karri\u00e4r som musiker har jag framtr\u00e4tt mest med Alfred Pisuke. Men ett mycket l\u00e5ngvarigt samarbete hade jag ocks\u00e5 med Stockholms Estniska Mansk\u00f6r. Det b\u00f6rjade n\u00e4r jag hade flyttat tillbaka till Stockholm och p\u00e5gick \u00e4nda till slutet av k\u00f6rens verksamhet. Jag ackompanjerade k\u00f6ren p\u00e5 piano och spelade ocks\u00e5 som solist. Under ledning av Eduard Tubin och Lembit Leetmaa framtr\u00e4dde vi i flera svenska st\u00e4der, i Mu\u0308nster och London. Allra mest minns jag v\u00e5ra l\u00e5nga konsertresor till Kanada och USA. Vi bes\u00f6kte flera st\u00f6rre st\u00e4der som Montreal, Toronto, Vancouver, Los Angeles och New York. Vi gjorde tv\u00e5 resor, 1963 och 1969 och b\u00e5da varade i ungef\u00e4r en m\u00e5nad. Konserterna var framg\u00e5ngsrika, det kom mycket folk och st\u00e4mningen i salen var festlig. Det var roligt att \u00e5terigen f\u00e5 tr\u00e4ffa ester \u2013 bekanta och v\u00e4nner p\u00e5 andra sidan oceanen.<\/p>\n
En g\u00e5ng efter en ESTO-konsert fick jag sitta bredvid Arvo P\u00e4rt. Sittningen \u00e4gde rum i Gyllene salen i Stockholms stadshus. Arvo P\u00e4rt skrattade n\u00e4r jag ber\u00e4ttade f\u00f6r honom att jag hade spelat hans pianostycke Fj\u00e4rilar fr\u00e5n hans studietid. Tillsammans med Alfred Pisuke har vi ocks\u00e5 spelat P\u00e4rts minimalistiska stycken s\u00e5som Spegeln i spegeln.<\/p>\n
Harri Kiisk var en verklig f\u00f6rk\u00e4mpe f\u00f6r Estlands frihet och medborgarnas r\u00e4ttigheter. Som redakt\u00f6r f\u00f6r tidningen Teataja hade hans ord s\u00e4rskild tyngd. Samtidigt hade han en central roll i det lokala musiklivet i Stockholm.<\/p>\n
Jag framf\u00f6rde mycket olikartad musik p\u00e5 mina konserter: verk av Tubin, Heino Eller och Kaljo Raid. Men ocks\u00e5 stycken av Johannes Brahms och Claude Debussy.<\/p>\n
Det var v\u00e4ldigt l\u00e4tt att bli bekant med Addold (f\u00f6dd 1919). Han sj\u00f6ng ju i Stockholms Estniska Mansk\u00f6r. Jag var ofta p\u00e5 plats och ackompanjerade k\u00f6ren. Addold hade en mycket vacker och h\u00f6g tenorr\u00f6st. Det var s\u00e5 det b\u00f6rjade…<\/p>\n
Dottern har utbildning som ekonom fr\u00e5n Stockholms universitet och sonen \u00e4r en h\u00e4ngiven schackspelare som tack vare det har rest mycket. \u00c5ret innan Ryssland angrep Ukraina spelade sonen schack i Kiev och nu i september \u00e5ker han till Polen (intervjun \u00e4r gjord i b\u00f6rjan av september, intervjuarens anm\u00e4rkning).<\/p>\n
N\u00e4r Stockholms Estniska Damk\u00f6r bildades i oktober 1968 blev jag kallad som dirigent och Muusa Ericsson blev ordf\u00f6rande. Vi diskuterade k\u00f6rens sammans\u00e4ttning. Vi hade h\u00f6rt att Erna Klemmer, en duktig sopran och aktiv s\u00e4llskapsm\u00e4nniska, var p\u00e5 v\u00e4g att flytta fr\u00e5n G\u00f6teborg till Stockholm. Men varf\u00f6r d\u00e5 inte grunda Stockholms Estniska f\u00f6rskola? Muusa som var full av verksamhetslust, b\u00f6rjade genast ordna med det hela i Estniska Kommitt\u00e9n. Det hela slutade mycket lyckligt f\u00f6r b\u00e5de Stockholms Estniska F\u00f6rskola och Stockholms Estniska Damk\u00f6r, d\u00e4r Ernas vackert klingande r\u00f6st under m\u00e5nga \u00e5r kunde h\u00f6ras till gl\u00e4dje f\u00f6r andra k\u00f6rs\u00e5ngare och lyssnare.<\/p>\n
I 80 \u00e5r har jag levt utomlands men Estland har alltid f\u00f6rblivit mitt hemland och estniska spr\u00e5ket mitt modersm\u00e5l. Efter Estlands frig\u00f6relse har vi varit i Estland varje \u00e5r. D\u00e4r finns ocks\u00e5 v\u00e5rt sommarhem och m\u00e5nga sl\u00e4ktingar och bekanta.<\/p>\n
Min pappa Harri Kiisk och Hilma var kollegor och jag tr\u00e4ffade henne redan fr\u00e5n tidiga barndomen. Sverigeesterna har alltid varit aktiva och hela tiden haft olika saker p\u00e5 g\u00e5ng \u2013 nationaldagsfirande, k\u00f6rkonserter eller konserter med olika solister. Eftersom programmen var omfattande var alltid antingen Hilma, min pappa eller b\u00e5da tillsammans p\u00e5 plats.<\/p>\n
Jag var ofta notbladsv\u00e4ndare \u00e5t pappa och det h\u00e4nde att jag \u00e4ven hj\u00e4lpte Hilma. Hilma \u00e4r en mycket varm och v\u00e4nlig person. Otaliga \u00e4r de g\u00e5nger hon har framtr\u00e4tt vid olika tillst\u00e4llningar, d\u00e4ribland vid jubileumsevenemang f\u00f6r Eduard Tubin, Marie Under och Gustav Suits.<\/p>\n
Hilmas mamma fru Nerep var ocks\u00e5 min f\u00f6rsta och mycket uppskattade klassf\u00f6rest\u00e5ndare i Estniska Folkskolan i Stockholm.<\/p>\n
F\u00f6r mig har Hilma alltid varit en oskiljaktig och sj\u00e4lvklar del av det estniska musiklivet i Sverige. Under en l\u00e4ngre tid dirigerade hon Stockholms Estniska Damk\u00f6r och arbetade som flexibel och dynamisk pianist\/ackompanjat\u00f6r \u00e5t m\u00e5nga solister och k\u00f6rer. \u00c4ven jag har haft m\u00f6jligheten och gl\u00e4djen att musicera med Hilma. Under 1970-talet framtr\u00e4dde jag ibland som fl\u00f6jtist och Hilma ackompanjerade mig vid flera tillf\u00e4llen. S\u00e4rskilt kommer jag ih\u00e5g v\u00e5rt framtr\u00e4dande vid Estlands nationaldagsfirande 1976 eller 1977 i stora salen i Stockholms Konserthus. V\u00e5rt samspel fungerade utm\u00e4rkt och var mycket inspirerande.<\/p>\n
Som ett kuriosum vill jag till\u00e4gga att Hilmas mor Linda Nerep var min klassf\u00f6rest\u00e5ndare i Estniska Folkskolan i Stockholm i \u00e5rskurs 1\u20133. Hon hade \u00e4ven varit l\u00e4rare f\u00f6r min far i Estland f\u00f6re kriget p\u00e5 30-talet!<\/p>\n
Med anledning av det stora jubileet s\u00e4nder jag mina varmaste gratulationer till Hilma Nerep-Mossin, en sympatisk och god kollega och \u00f6nskar henne allt gott!<\/p>\n
<\/div>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hilma \u00e4r en uppskattad pianist och k\u00f6rledare som har samarbetat med stora estniska musikpersonligheter s\u00e5som tons\u00e4ttaren Eduard Tubin och violinisten Alfred Pisuke. Hilma har under sitt l\u00e5nga och aktiva liv varit pianoackompanjat\u00f6r \u00e5t ett or\u00e4kneligt antal musiker, mans-, dam- och blandade k\u00f6rer, sj\u00e4lv framtr\u00e4tt som pianosolist och under \u00e5ren 1968\u20131975 varit dirigent f\u00f6r Stockholms Estniska […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1436,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[96,33],"tags":[],"class_list":["post-1570","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-2-2023-sv","category-grattis"],"yoast_head":"\n