Den f\u00f6rsta moderna flyktingv\u00e5gen n\u00e5dde Olofstr\u00f6m 1944. D\u00e5 anl\u00e4nde de f\u00f6rsta baltiska flyktingarna f\u00f6r att sedan bli s\u00e5 m\u00e5nga att de utgjorde tio procent (ca 400 personer) av ortens befolkning. En av dem var esten Oskar Lepik (1914\u20132002) vars memoarbok \u201cDesert\u00f6ren\u201d utgetts postumt.<\/p>\n
F\u00f6rfattaren f\u00f6ddes och v\u00e4xte upp p\u00e5 \u00d6sel (Saaremaa) i \u00d6stersj\u00f6n. N\u00e4r Sovjetunionen invaderade Estland 1939\u20131940 inkallades han till R\u00f6da Arm\u00e9n. Han slapp ing\u00e5 i stridande f\u00f6rband och blev i st\u00e4llet byggnadsarbetare med milit\u00e4rt uppdrag. Tyskarna anf\u00f6ll 1941 och k\u00f6rde ut ryssarna. D\u00e5 hoppades esterna att f\u00f6rtrycket skulle upph\u00f6ra. I st\u00e4llet f\u00f6ljde nya pl\u00e5gor med h\u00e5rd personkontroll och judef\u00f6rf\u00f6ljelser.<\/p>\n
Oskar Lepik f\u00f6ljde inte med R\u00f6da arm\u00e9n i dess retr\u00e4tt utan deserterade. N\u00e4r ryssarna kom tillbaka 1944 valde han att fly till Sverige. Flykten skedde i februari 1944 i en liten b\u00e5t i vilken n\u00e5gra kamrater f\u00f6ljde med. I storm, h\u00e5rd kyla och brottsj\u00f6ar som slog in \u00f6ver b\u00e5ten fortsatte resan med Lepik vid rodret. Han var n\u00e4ra att ge upp och skrev att han k\u00e4nde \u201chur livet bara rann ifr\u00e5n honom\u201d innan han s\u00e5g de svaga ljusen fr\u00e5n en fyr och fr\u00e5n friheten i Sverige.<\/p>\n
Hustrun och nyf\u00f6dde sonen var kvar i Estland. N\u00e4sta projekt f\u00f6r Oskar blev att fara tillbaka och h\u00e4mta \u00e4ven dem till Sverige. S\u00e5 skedde i augusti samma \u00e5r liksom tidigare i skydd av natten. Att fly i dagsljus var farligt. Flyktingb\u00e5tar som uppt\u00e4cktes blev beskjutna av b\u00e5de ryska och tyska flygstridskrafter. Men resan gick bra i lugnt v\u00e4der.<\/p>\n
\/…\/ Boken blir en sp\u00e4nnande skildring, djupt tragisk i vissa delar eftersom den bekr\u00e4ftar det djupa f\u00f6rtryck som m\u00e4nniskorna i de baltiska staterna f\u00e5tt uppleva. Vemodigt att l\u00e4sa \u00e4r hur hans hembygd p\u00e5 \u00d6sel h\u00e4rjades till oigenk\u00e4nnlighet av den milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ring som f\u00f6ljde under den ca 50-\u00e5riga ryska ockupationen. Han mindes hur m\u00e4nniskor pl\u00f6tsligt f\u00f6rsvann i hans omgivning. De m\u00f6rdades eller f\u00f6rdes bort till f\u00e5ngl\u00e4ger i Sibirien. Hur, g\u00e5rdar och hela byar l\u00e5g \u00f6de.<\/p>\n
P\u00e5 omslagsbilden finns en bild av f\u00f6rfattaren: solbr\u00e4nd med h\u00f6g panna, bredd \u00f6ver axlar och br\u00f6st med best\u00e4mt uttryck i det solbr\u00e4nda ansiktet, h\u00e5llande i rodret p\u00e5 sin b\u00e5t med havet i bakgrunden tonar han fram som en nybyggare ur en bok av Jack London. Han skriver l\u00e5gm\u00e4lt och vardagligt. Det skapar n\u00e4rhet till det stora skeendet med all dess tragik men ocks\u00e5 till friheten som han och hans landsm\u00e4n fick uppleva n\u00e4r Estland blev sj\u00e4lvst\u00e4ndigt igen 1990. \/…\/<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Den f\u00f6rsta moderna flyktingv\u00e5gen n\u00e5dde Olofstr\u00f6m 1944. D\u00e5 anl\u00e4nde de f\u00f6rsta baltiska flyktingarna f\u00f6r att sedan bli s\u00e5 m\u00e5nga att de utgjorde tio procent (ca 400 personer) av ortens befolkning. En av dem var esten Oskar Lepik (1914\u20132002) vars memoarbok \u201cDesert\u00f6ren\u201d utgetts postumt. F\u00f6rfattaren f\u00f6ddes och v\u00e4xte upp p\u00e5 \u00d6sel (Saaremaa) i \u00d6stersj\u00f6n. N\u00e4r Sovjetunionen […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":336,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[51,37],"tags":[],"class_list":["post-1028","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-1-2023-sv","category-bocker"],"yoast_head":"\n