Älskad mamma, mormor och vän, Tiia Grenman, lämnade oss den 1 januari 2023. Hon skulle ha fyllt 58 år den 3 februari och har lämnat oss alldeles för tidigt.
Mamma föddes i Estland och kom till Sverige som 24-åring. Hon kom med två barn och sin dåvarande man, de fick sedan ett tredje i Sverige. Mamma ville aldrig att vi barn skulle skriva något stort om hennes väg från Estland, inte heller hennes barndomsår. Mamma var alltid personlig men samtidigt väldigt privat. Det som fattas oss är hennes närvaro och för oss barn och barnbarn historier och minnen som aldrig kommer att berättas, på grund av en oväntad och hastig bortgång. Ett halvt liv fick vi uppleva med henne och de minnen och berättelser vi har finns hos oss.
Om vi ska beskriva mamma så har hon alltid haft en drivkraft och passion för allt som hon tagit sig an. Familjeliv och barn är en del av det, en mer omtänksam, lyhörd och älskande mamma kunde vi inte få. Drivkraften och passionen stannade inte bara hos familjen. Trots att hon var ung och hade tre barn så studerade hon en stor del av sitt liv för att kombinera sina intressen forskning och utbildning. Det fanns inget mål hon inte kunde uppnå. Mamma doktorerade i tillämpad fysik efter flera års studier, kort därefter tog hon även gymnasielärarexamen inom matematik, teknik och fysik. Hon var en älskad lärare och uppskattad forskare med flera publikationer och upptäckter bakom sig. Mamma var alltid nyfiken och explorativ, hon sökte alltid nya vägar att utvecklas.
En annan stor passion i livet var att ta vara på sina rötter, därför var hon även engagerad i att bevara språk och kultur. Hon hade en enorm drivkraft för att påverka och verkade som ordförande för REL Luleå, som ledamot i Sverigeesternas XV–XVII representantskap från Norra Sverige 2010–2022, ordförande i REL språkutskottet 2018–2022 samt REL styrelseledamot 2015– 2022. Hon var väldigt mån att föra vidare det estniska språket och kulturen till familjen. Men mamma tog även med sig Estland till vänner, kollegor, bekanta och alla som hon träffade på. Vid varje tillfälle som gavs blev det en resa till den vackra naturen, kulturen och maten som hon älskade. Estland var hennes hem även om hon tillbringade den senare halvan av sitt liv i Sverige.
Vi minns mamma som den explorativa, nyfikna och fantastiska person hon var, en tröstande och stöttande själ som alltid försökte hitta svaret på livets alla gåtor. Genom hennes kärlek har vi barn och våra döttrar fått behålla och utveckla vår estniska identitet och tillhörighet och det är vi tacksamma för varje dag.
